Jag fortsätter att fundera på det här med blåbrun. Förståelsen för Åkessons utbrott är stor i t.ex. Göteborgs- Posten. Peter Hjörne (17 okt.) och Henrik Jönsson (18 okt.). Argumentationen är att brun betyder nazism och att kalla någon för nazist är kränkande och var värre är ett förringande av nazitysklands illdåd. Man medger att den som sagt brun inte uttryckligen sagt nazist. Ett insinuant sätt att antyda något utan att uttryckligen säga det rent ut. Menar man.
Vad är det egentligen som inte får förringas. Utrotningslägrens gigantiska brott mot mänskligheten. Följer detta med nödvändighet av de nazistiska idéerna. Nej, inte med nödvändighet. Men av speciella idéer uppskruvade till hysterisk vettlöshet. Idéerna är farliga och omänskliga men vad de ledde till tedde sig ändå osannolikt. Redan den systematiska diskrimineringen och utbrott som kristallnatten var brottsliga. Den klarsynte såg vart det barkade. Men en systematisk utrotning?
Det finns alltså skäl att varna för dessa idéers potential. Och därför är det alltid intressant när delar av idégodset dyker upp. Idésamband är väl det enda man kan vara vaksam på. Potential för ondska finns hos nästan alla människor. Och tidsanda- och samhällsanda påverkar. Då är det svårt att stå emot. Om detta må socialpsykologer yttra sig.
Är det farligt om man urvattnar betydelsen av brun? Det kan jag inte tycka. Jag förmodar att Jimmie Åkessons indignation över att bli kallade brun är spelad. Man önskar att han ryckt till av samma fasa den dag han gick med i sverigedemokraterna. Och fasar han nu, men inte då, borde han göra upp med sitt förflutna. Det är ingen skam att ändra sig men då bör man tydligt ta avstånd från den man en gång var. Jag tror den grundläggande idén var att anpassa den gamla nationalsocialismen tillräckligt för att kunna få demokratiskt inflytande. Titeln på hans bok, Satis polito, som lär vara inkorrekt latin – jag kan själv inte bättre – antyder väl ambitionen är att vara tillräckligt salongsfäig. Det är ingen fel på nationalism och socialkonservatism. Bara man inte gör främlingsfientligheten alltför tydlig, kan den väl ha vissa utsikter. Kan han ha tänkt.
Vi har inte tidigare haft något större behov av termen brun med sedan högerpopulismen blev en faktor att räkna med har vi behov av att färgsätta den. Och låta den färgsättas på samma sätt som röd och grön och blå. Där man kan antyda ett idésamband utan att tala om absolut identitet. Röd, rödare, rödast, blå, blåare, blåsast. Nazismens vidriga dåd urvattnas inte av att man undersöker idélikheter.
22 okt. 21