Språkforskaren Lars Melin hade en artikel i DN (12 jan.) som inte var helt insiktsfull. Han bortsåg t.ex. från ordets makt över tanken. En förändrad benämning kan markera en ny inställning, en förändrad syn och praktik, och också hjälpa till att befästa en ny hållning. På så sätt är det inte bara en tom gest att man byter ord på en företeelse. Om ordet är vackrare än praktiken kan det dock ovälkommet komma att framstå som cynism. T.ex. om man byter ut ordet straff och i stället kallar det för vård. En nedlåtenhet mot vissa grupper och företeelser kan lätt komma att färga också nya och vänligare ord och kräva ständigt nya ordbyten.
Men jag kom att fundera lite över n-ordet. På 50-talet, vill jag hävda, var det fullkomligt känsloneutralt. Det användes både av rasister och av antirasister och ingen trodde att det sa något om ens inställning att man använde det. Det vore intressant om något med goda argument kunde säga emot mig. Varför är det då idag kränkande?
Till skillnad från några tycker jag inte det är något problem att låta bli att använda det. Om någon blir kränkt av det låter man bli. Svårare är det inte.
Men detta förklarar ju inte varför. Varför blir någon kränkt av ett ord som är neutralt. Vad är det som sker här? Handlar det om en ökande rasism? Så att det fordom neutrala ordet blir negativt laddat. Eller handlar det tvärtom om föreställningen att antirasismen stärkt sina positioner och att man retroaktivt kan betrakta hela 50-talet som en rasistisk tid. Alla visste inte att de var rasister, men nu har vi kommit längre och kan se att de var det. Ord man använde på 1950-talet blir då automatisk rasistiska.
Eller är det ett tänkande som importerats från USA. Människor kommer från andra länder och det som var kränkande där måste vara kränkande också här? Det förefaller mig vara det mest troliga.
Man talar numera ofta om Sveriges koloniala förflutna. Det finns naturligtvis ett sådant. Men jag känner mig inte övertygad om att det var något mer än blygsamt jämfört med de flesta andra europeiska länders. Däremot var ju Sverige inte ett isolat. Jag kan mycket väl tänka mig små svenska sekelskiftesbarn studerande kakaoburkar från Europa och vilka bilder som där präntades in.
Så även länder utan starka koloniala traditioner påverkades indirekt. Men det är stor skillnad mellan förra sekelskiftet och nittonhundratalets mittendecennier.
31 jan. 20