Jag har nyligen läst om Alice i underlandet och Alice i spegellandet. Jag tyckte inte särskilt mycket om dem som barn. Men åtminstone underlandet improviserades fram. Där har det oväntade, det lekfullt humoristiska, sina givna poänger. Tänk bara hur rolig Hasse Alfredson är, också när han berättar för barn.
Det berättades alltså som när man improviserar sagor, man börjar berätta och vet inte hur det skall gå. Och hade inte flickan som han berättade för, bett honom att han skulle skriva ner det, hade han sannolikt inte blivit författare.
Jag minns att Illustrerade Klassiker, den minnesgode vet att det var det första häftet som kom ut, i sin författarpresentation nämnde att det aldrig hade funnits någon Lewis Carroll men däremot en liten flicka som hette Alice. Lewis Carroll var nämligen en pseudonym för Charles Lutwidge Dodgson. Och var matematikprofessor i Oxford. Illustrerade klassiker nämnde också att Lewis Carroll var så barnkär att han alltid hade en leksak i fickan om han skulle stöta på ett barn. Den nutida läsaren ryser vid tanken.
Jag har fördomsfullt frågat mig varför man inte talat högt om hans böjelser. I den biografi jag läst finns det gott om fotografier av småflickor som måste beskrivas som barnpornografiska. Och den familj, vars små flickor han gillade, bröt med honom. Och ingen vet varför eller vad som hände. Men han förde noggrann dagbok. Men just de sidor som behandlar brytningen är bortskurna ur dagboken. Det tycks ju vara mycket tunga indicier.
Dock, när jag lånar biografin på nytt så förändras inte min bild. Men kanske kompliceras.
Det är 1850-tal. Fotograferingskonsten måste ha varit i sin linda, det måste ha varit ovanligt att fotografera. Biografin påstår också att giftasåldern för flickor var tolv år. Det är knappt man kan tro på det.
Alice och hennes systrar, var döttrar till rektorn för universitetet. Det betyder förstås att den unge Dodgson hade en sorts beroendeställning. Det växlade hur mycket han befann sig i nåd. Speciellt rektorsfrun hade stora reservationer.
Systrarna var vid det här tillfället tre till antalet, en fjärde föddes inte så lång tid före brytningen. Han fotograferade dem alla. Det fanns det nog ingen som reagerade mot. Det måste ha varit lite lockande att bli förevigad. Det var ju lite smickrande att han så gärna ville ha dem som modeller, både för föräldrarna och för flickorna själva. Den totala nakenheten lyser med sin frånvaro, men poserna är talande. Och han var mycket populär bland flickorna. Berättade för dem, ritade bilder, tog med dem på utfärder. Han var också populär hos guvernanten som hjälpte honom att få umgås med fickorna. Också när det var missämja mellan honom och föräldrarna. Troligen var hon lite förtjust i honom.
Nå, vad hände? Det skall sägas att de bortskurna sidorna i dagboken inte är Lewis Carroll eget verk. Utan har gjorts i efterhand av en systerdotter.
Den äldre systern Ina påstår i vuxen ålder i ett brev till Alice, att hon Alice, när hon nu blivit lite äldre fann Dodgson en smula för kärvänlig. Och att hennes mor talade med Dodgson om detta och att han blev så förolämpad att han därefter höll sig undan. Han lär ha tyckt om att låta Alice sitta i hans knä. Vilket Ina tycker att hon kan hemlighålla för eftervärlden.
Det hör till saken att Lewis Carroll då gjort en tågresa med flickorna, som kanske var enda gången han var på tumanhand med dem. Uppenbarligen blev han ihågkommen som en fantastisk vän och ingenting tyder på några bestående bittra känslor hos systrarna. Kanske för att han blev stoppad i tid.
Lewis Carrolls bror Wilfred blev kär i en fjortonårs flicka. Som han också gifte sig med när hon blev sexton.
Så vad skall man tänka? Att Lewis Carroll verkligen var kär i Alice. Och att han var en mycket älskansvärd människa. Att han hade en pedofil läggning men kanske insåg det orimliga i att leva ut den. Troligen gällde detsamma för hans broder. Då kan man tänka att den man väntar ut, förlorar en del av sin attraktion med åren.
Lewis Carroll fortsätter emellertid som flickfotograf. Och nu tar han även direkta nakenbilder. Det är dock inget smussel. Han prisar deras oskuldsfulla uppsyn inför deras mödrar.
Men Alice, som han var förtjust i, han träffade henne när hon var fyra och det tog slut när hon var elva, gick till litteraturhistorien.
29 aug.19