Min vän Karl – Arne Blom, deckarförfattaren och mångsysslaren, är död. Jag läste det i tidningen strax innan jag for till Gotland. Jag skrev snabbt några minnesord som jag skickade till Sydsvenskan. Och som publicerades samma dag som jag var tillbaka i Lund.
Jag har de senaste dagarna tänkt mycket på Lundagård. Det kommer ut en bok med anledning av tidningens 100 – årsjubileum. Och tidningen har så här ett år i efterskott haft en digitalt symposium med gamla medarbetare. Där var jag med. Men jag satt i motljus, så jag syntes inte så mycket. Dessutom hade jag namnskylten Christina, eftersom jag lånade hustruns dator. Och framstod således som en trendig könsbytare i tidens stil.
Men konstigt nog tänkte jag inte, när jag skrev mina minnesord, på att även Karl – Arne varit medarbetare i Lundagård. Det var i Rolf Erichs redaktion. När Erichs avgick kandiderade Blom själv till ny chefredaktör. Han ville ha med mig i sin redaktion och det accepterade jag. Men den sittande konservativa kårledningen med Mats Svegfors i spetsen föredrog en mer partilojal kandidat som chefredaktör, Johan Bengt – Påhlsson. Han var synnerligen inkompetent och dessutom explicit antiintellektuell, Lundagård borde göra sig av med sitt kulturarv, menade han. I sitt försvar för medelmåttigheten.
Nå, det var som det var. Men innan Karl – Arne hade förlorat striden sa han att han tänkte ge mig uppdraget att intervjua kungen. Jag visste inte om han skojade eller inte, men funderade allvarligt på hur jag skulle göra det. Hur ställer man frågor som inte är för kontroversiella för att besvaras, men som ändå kan vara intressanta. Tyvärr hade Per Olov Enqvist nyligen skrivit inlevelsefullt om kungens bisarra roll. Och jag hade i mina funderingar lite svårt att frigöra mig från detta.
När Blom förlorat striden om redaktörskapet skrev jag följande dikt, som jag aldrig försökt publicera:
Trots sitt bildningsarv från Rom
fick han gå sin väg, herr Blom
ty när grumlig sjöström strömmar
Frisjuntan fått andra drömmar.
När det är på jorden senare
vill vi se en ny athenare.
 
Dikten innehåller en kanske inte helt vacker koppling till den fascistiska militärjuntan i Grekland. Alf Sjöström var, vill jag minnas, kårvice vid den här tiden. Den nye Athenaren var Konservativa Studentföreningens tidskrift.
Men detta minne av Karl – Arne aktualiserar andra minnen från Lundagårds historia som jag återkommer till.
25 maj 21