Jag läser dagligen långa debattartiklar om Peter Handke. Somliga angriper honom, andra försvarar honom. Själv har jag inte läst de politiskt relevanta böckerna av Peter Handke. Och av hans romaner har jag läst en enda, Kort brev till långt farväl, som jag tyckte var tråkig. Så jag är parodiskt långt från de skarpslipade intellektuella som deltar i debatten. Men genom att läsa deras debattinlägg borde jag kunna begripa något.
Debatten gör i hög grad intryck av pedanteri. ”A citerar detta men undviker att citera detta. Eller använder sig av ett lösryckt citat utan att ta hänsyn till kontexten.” Säger man om sina meningsmotståndare.
Men vad gäller frågan? Alla är ju överens om mycket. Det politiska är en liten del av Handkes författarskap. Han skriver slingrigt och delvis motsägelsefullt. Och han insinuerar en del utan att säga det rent ut. Och alla tycker att hans ställningstagande i kriget i före detta Jugoslavien är uppåt väggarna.
Det är alltså inte det man diskuterar. Utan om detta diskrediterar honom för nobelpriset. Och då tycks det vara frågan om Handke förnekat att det som hände i Srebrenica är folkmord. Ty en folkmordsförnekare bör inte få nobelpriset, menar även Svenska Akademien. Enligt Thomas Steinfeld som nyligen skrev i Svenska Dagbladet (25 okt.) har han inte gjort det. Han bara undviker att kalla det folkmord och kallar det i stället massaker. Vad är då skillnaden mellan massaker och folkmord, som tycks vara så central? I båda fallen avrättar man ju brutalt en massa människor.
Så vitt jag förstår, massaker kan man begå av någon sorts krigspsykos. Människor från den andra sidan blir slaktade när armén drar fram. Medan folkmord planmässigt avrättar människor för att de tillhör ett viss folk.
Steinfeld påstår att Handke inte använder ordet folkmord för att det ännu var reserverat för förintelsen. Men man kan ju också tänka sig att han använder det för att bagatellisera. Det är ju ett faktum var han har sina sympatier. Och han kom alltså till Milosević begravning och höll ett sentimentalt tal. Dock är det förstås inte detta som avgör om han är värdig som nobelpristagare. Det är nämligen vanligt att intellektuella hyllar bödlar.
Så debatten går vidare. Varje gång någon yttrar sig har man hittat nya citat som talar för det ena eller det andra. Kanske när alla debatter är slut och man inte längre behöver bevisa något, någon kunde skriva en bok med utförliga och fullständiga citat av Handke. Där man också tar hänsyn till omedvetna eller medvetna oklarheter och vad som rimligen underförstås. Så skulle man kanske kunna få en sann bild av Handke och Serbien. Först då skulle det kunna fastslås huruvida Handke är en för stor skurk för att få nobelpriset.
28 okt. 19