Margaret Mitchells Borta med vinden är inte någon ointressant roman. Jag har alltid trott att den var en romantisk, bedrövlig missroman ( det senare förmodligen ett misogynt uttryck). Men jag finner dess människoporträtt intressanta, även om jag inte svär på att det är psykologisk realism. Det finns, som i en del av den klassiska litteraturen, Dickens t.ex., vissa förhöjda personlighetsdrag. Om Dickens gestalter brukar det ju sägas: De liknar inte vanliga dödliga, de liknar de odödliga.
Intressantast och mest sammansatt är Rett Butler. Han påminner om John Silver i Skattkammarön. En skurk alltså, men en skurk som kan verka väldigt sympatisk och som faktisk delvis är det också. En man med en genomskådande cynism, brutal, hänsynslös, men med en genuin förståelse för barn. Sydstaterna sviker han i inbördeskriget, men i nederlagets stund är han lojal. Han ställer upp först när det är tid att dela deras nederlag. Och Scarlett O'Hara älskar han.
Scarlett O'Hara är också en cynisk skurk. Hon är mycket hycklande, envis och kallt egoistisk. Och med förträngningsmekanismer som fungerar. Psykologisk är hon helt visst idiot och förljugenheten är så stor att den väl inte alltid är medveten. Det förefaller som om författarinnan är ambivalent till sina protagonister. Avståndstagande och ironisk, åtminstone till Scarlett O'Hara, men också motvilligt charmerad och beundrande. Och jag tror att hon lyckas överföra denna fascination till läsaren. Långt före dokusåpornas tid förstod Margaret Mitchell fascinationen när den envist egoistiska hänsynslösheten får människor att flyta ovanpå.
Kärlekskvadraten har något att göra med kropp och själ. Ashley Wilkes söker sig till en likasinnad, sin kusin Melanie. Men förblir fysiskt dragen till Scarlett O'Hara, fascinerad, bländad. Ser han vem hon är? Antagligen idealiserar han henne. Det är lätt hänt när man vill tänka gott om människor.
Med Scarlett O'Hara är det tvärtom. Ashley är hennes ideal, fast det är Rett Butler som ser och förstår henne. Hon dras alltså till någon som hon inte förstår. Hans idealisering smickrar hennes fåfänga. Och hon märker att han åtrår henne. Allt detta binder henne. Den bovarnas gemenskap hon kunde ha med Rett Butler är inte nog för henne. Det är Ashley hon älskar. Först i boken avslutande kapitel faller fjällen från hennes ögon.
Melanie är som sagt en själsfrände till Ashley. Hon är den konsekvent goda människan. Scarlett tycker att hon är enfaldig. Att hon förklarar bort Scarletts dåliga sidor och missförstår hennes motiv. Men hon är inte enfaldig, hon ser ganska klart på människorna. Förtjänsterna hos en människa väger alltid tyngre för Melanie än felen. Och inte heller Scarlett O'Hara är alltigenom dålig. Det är genom hennes egenskaper som Melanie och Ashley klarar livet. Deras aristokratiska livsstil har störtat i gruset, sydstaterna blir efter inbördeskriget aldrig vad de varit. Och för den nya världen är de dåligt anpassade. Men tack vare Scarlett så går de inte under.
Nej, något romantisk verk är inte Borta med vinden. Däremot är det bitvis melodramatiskt. Och helt visst tänkvärt.
24 nov. 15