I söndags tog Åsa Linderborg bladet från munnen i Aftonbladet och förklarade kvalitetsbristerna hos Jasenko Selimovic. Detta är alltså de förmenta kvalitetsbristerna! Det positiva man kan säga om Åsa Linderborgs artikel är att den är mycket klar och avslöjande. Låt mig ta upp några punkter.
Linderborg skriver: ”Du skriver att Reva 'står dig upp i halsen'. Kan du utveckla det? Det är trots allt Reva Khemeris artikel handlar om.........” Det är inte sant. Khemiri redogjorde för sina personliga erfarenheter av rasism med anledning av Reva. Selimovic redogör på samma sätt för personliga erfarenheter. Och visar att hans är annorlunda. Han framhåller i en bisats att han naturligtvis tar avstånd från Reva. Eftersom den var utgångspunkten för Khemiris artikel, bör Reva kanske ändå nämnas. Är detta konstigt på något sätt?
På en annan punkt skriver Åsa Linderborg: ”Har du några empiriska belägg för att en anorektiker känner sig mera utsatt än en jude som attackeras i Malmö”. Det förefaller inte rimligt att i det här fallet kräva empiriska belägg. Artikeln är personligt hållen och talar om alla som känner sig kränkta. När de kränkta talar om sin egen kränkthet så får man som lyssnare känslan av att de känner sig som de mest kränka i världen. Och de refererar sällan eller aldrig till andra som kanske också känner sig kränkta och med större skäl. Påpekade man det för dem skulle de sannolikt retirera. Men det galna är att kräva empiriska belägg. Det är som om man mött Khemiri med: ”Det är nog bra i och för sig med personliga upplevelser, men har du statistiska bevis för att din upplevelse är representativ? Och kan du bevisa att det du beskriver verkligen ägt rum?” Det är helt enkel inte rimligt att ställa vetenskapliga krav på en personligt hållen artikel. Det blir chronschougheri.
Med jämförelsen med Axpixlat vill Selimovic förmodligen inte säga någonting annat än att det inte finns någon ren erfarenhet. Erfarenheten är alltid beroende av våra tolkningar och vår förförståelse. Vilket är trivialt sant. Men viktigt att ha i minnet. Eftersom det komplicerar.
Sedan är det en mening som Linderborg inte förstår. Det känns nästan som en lättnad att hon på en punkt inte är auktoritär utan bara dum i huvudet. Jag tycker inte Selimovic mening är det ringaste svår att förstå. Så här låter den.
”Men när jag försöker byta kropp med dig, ser jag ett land uppdelat i grupper, och på andra sidan ett Sverige fullt av rasister, kvinnoförtryckare , islamofober, antisemiter, homofober, folk som föraktar äldre, afrikaner, invandrare, arbetarklassen, konstnärer, jag såg elaka själviska människor som bara hade kränkheten gemensam”. Det kommenterar Linderborg med att hon inte får något grepp om vilka grupper som står på den ena eller andra sidan. Jamen, det är väl fullkomligt klart. Å ena sidan allehanda behjärtansvärda grupper och å andra sidan resten som är elak och föraktar de behjärtansvärda och diskriminerade. Kan inte Åsa Linderborg klara så enkla rimlighetstolkningar- som vanliga läsare inte har någon svårighet med- är det en smula kusligt att tänka att hon är kulturchef och skall sitta och bedöma artiklar. Dumhet är inget brott, men det är inte någon helt god egenskap för en chefsperson med de uppgifterna.
Lite allvarligare blir det längre fram i Linderborgs artikel. ”Det är därför jag sörjer att Selimovic artikel stod att läsa i just DN och gavs samma dignitet som Khemiris text. Khemiri borde fått triumfera i ensamt majestät: Det här är vår linje”.
Våra meningsmotståndare åsikter är inte lika mycket värda som våra. Våra åsikter bör stå oemotsagda. Det är inte bara rasister som bör refuseras utan också liberaler som vill nyansera debatten. Jag tror att Åsa Linderborg är en genuint auktoritär människa, det står hon för och det är hon uppenbarligen stolt över. Vår linje är viktigare än den fria debatten. Det är onödigt att några meningsmotståndare kommer till tals. Och när Åsa Linderborg säger sig stå för den hållningen finns inget mer att säga. Därmed är diskussionen slut.
Åsa Linderborg talar senare om det meningslösa i att diskutera med fascister. Ty fascismen är antiintellektuell och antirationell till hela sin attityd. Och hur meningsfullt tror Åsa Linderborg att hennes meningsmotståndare tycker det är att resonera med henne? Genuint antiliberala människor kan man inte påverka.
23 april 13