Jag blev lite betänksam när jag läste Ida Ölmedal i Sydsvenskan i söndags (5 dec.). Dels hade jag en smula svårt att förstå vad hon avsåg att säga. Dels fann jag hennes resonemang en smula dunkla.
Nå, hon utgick från en artikel i tidningen som ville göra något liknande som det Matilda Voss Gustavsson gjorde. I den stora artikel i DN som startade metoo. Den här gången var det chefen för Malmö Opera och hans tidigare beteende mot en flickkör i Köbenhavn som stod i fokus. Så jag vänder mig till denna utgångspunkt för att få det att klarna. Och då förstår jag lite bättre.
Det är uppenbart att de här tonårsflickorna befann sig i en starkt sexualiserad miljö. Men en påfallande sexintresserad chef. Han måste ha känt sig som tuppen i hönsgården. Flickorna är alltså i en situation när det är svårt att säga ifrån. Det är lätt att förstå att detta måste vara intensivt obehagligt. Men uppenbarligen har Kenan Habul som står för reportaget inte fått fram så mycket.
Operachefen var med i rummet där flickorna bytte om. Han berättade om sina sexerfarenheter en vild sommar. Han skickade sms med invitationer. Allt från att han saknade flickan i fråga till att han inbjöd en flicka till sitt hotell och frågade om hennes sexuella favoritställningar. Han kallade en flicka sin krokimodell. Och kallade flickorna blygdläppar när han pratade med sina manliga kollegor.
Man tänker sig att det finns personer som skulle kunna vittna om värre saker än så. Så nära gränsen kan man inte befinna sig utan att det sker ett och annat övertramp. Men de har alltså valt att inte vittna.
Vad skall man då säga om det som faktiskt kommit fram? Det gäller att poängtera att det är en ruskig situation att befinna sig i trots att man inte har något mer handgripligt att åberopa. Hur gör man då?
Ja, man kan påstå som Ida Ölmedal att ”den psykiska påfrestning, den otrygghet det innebär att som ung tvingas förhålla sig till överordnade vuxnas sexuella uppmärksamhet kan vara minst lika skadlig som ett fysiskt övergrepp”. Det är förvisso sant. Men kan man göra något åt att man väcker sexuellt intresse hos andra människor? Makt kan alltid missbrukas. Makt anses sexigt åtminstone hos ett manligt objekt. Och den maktlöse har ofta ett ambivalent förhållande till makten. Man vill ha dess uppmärksamhet samtidigt som man är rädd för den som kan förinta en. Det är problemet med alla hierarkier.
Och makten själv låter sig berusas. Talet om ”blygdläppar”, vittnar om lystnad och förakt.
Det är värdefullt att få detta belyst. Och problemet är naturligtvis ojämlikheten. Att fel personer – det finns ju så få som är rätt – är sexuellt intresserade av en, är en del av livets tragik. Och likväl måste vi markera vårt intresse med risk att bli avvisade. Och vi måste acceptera och respektera ett avvisande. Och vi måste vara tydliga i våra svar.
”Det finns en skala”, skriver Ölmedal. ”En hand mellan benen är värre än ett flirtigt sms. Det finns förmodligen många anledningar till det. En har att göra med vad som är brottsligt och vad som går att bevisa”. Tja, det torde väl vara lättare att bevisa ett sms än en hand mellan benen. Även raderade sms lär ju kunna återskapas. Så där behövs inga vittnen. Där behöver inte ord stå mot ord.
Men även om vissa människor inger en ett intensivt obehag som kan vara större än vad något någon har gjort mot en, så förblir upplevelser mindre konkreta. Handlingar måste vara värre än ord. Det är värre att skjuta huvudet av en person. Än att hota att göra det.
Det kommer man nog inte ifrån. Hur gärna man än vill att sådana här saker inte skall bagatelliseras.
Och vad skall man göra åt att vackra, attraktiva människor blir bättre behandlade än fula. Säkert har det kopplingar till sexualiteten. ”Din sexualitet blir en bytesvara”, skriver Ölmedal. Så kan den betraktas. Men man kan ju bestämma sig för att inte handla med den. Utan bara ta emot vad man får gratis.
Idag (7 dec.) skriver Sydsvenskan att det är oklart vad operachefen gjort sig skyldig till och om inte anklagelserna i första hand gäller hans framlidne företrädare. Men det intressanta är ju inte vem som gjort vad utan själva strukturen. Minervas uggla lyfter i skymningen. En galen tidsanda avslöjas lättare när den är på väg att klinga ut.
7 dec. 21