Den moderata riksledamoten Cecilia Magnusson för än en gång fram förslaget att förbjuda tiggeri (13 aug). Det sker på DN.Debatt. Dagens Nyheter svarade igår (14 aug.). Sättet att resonera tycks mig besynnerligt både hos Magnusson och hos DN – bland annat är de överens om att tiggeri permanentar fattigdom – och när DN avvisar Magnusson sker det men den reservationen att hon ingalunda bör utdefinieras för att hon tänker som hon gör. Och jag tycker också att det finns en poäng hos Magnusson som gör att man bör tänka ett varv till.
Påståendet ”tiggeriet permanentar fattigdomen” måste väl för att vara begripligt tolkas som att en ineffektivt åtgärd alltid står i vägen för en effektiv. I stället för att utgå från att människor alltid söker den problemlösning som är den effektivast möjliga. Kort sagt, de tigger för att det är det minst dåliga alternativet. Hittar de ett bättre prövar de naturligtvis det. Vare sig de prövat något annat tidigare eller inte prövat något alls. Ineffektiva lösningar står inte i vägen för effektivare.
Bortser man från den humanitära aspekten av romernas situation – och den borde alltid det vara den tyngst vägande – så håller ändå inte Magnussons resonemang. Låt oss alltså fundera på hur man effektivast får den rumänska staten att ta sitt ansvar. Ja, då borde ett tiggeriförbud vara en påtryckning. Så länge tiggarna försvinner utomlands så blir det lättare för den rumänska staten att strunta i dem. Andra länder får då lösa Rumäniens problem. Kommer de fattiga romerna hem utgör de ett synligt problem. Den rumänska staten föredrar att utlandet löser problemet. Rumäniens ambassadör sa rent av i en debatt att de rika länderna tar deras läkare och då är det inte mer än rätt att man tar deras tiggare också. Varmed hon syftade på att läkare som utbildades i Rumänen föredrar att förlägga sin yrkesverksamhet till länder där yrket är bättre betalt. Man häpnar över den koppling hon gör från detta till tiggarproblemet. Borde rumänskt utbildade läkare förbjudas eller underbetalas?
Nå, kommer de fattiga hem till Rumänien så blir det rimligtvis svårare att sopa problemet under mattan. Motargumentet är att det inte är tillräckligt svårt. Är majoriteten tillräckligt nöjd och glad är det egentligen obegränsat hur mycket man kan strunta i diskriminerade minoriteter. Kraftfulla EU-sanktioner är det enda som biter, uteslutning vore väl den yttersta åtgärden. Och legitimiteten i sådana åtgärder torde minska av ett tiggeriförbud. ”Varför bråkar ni med oss, det är ju inte ert problem längre”, kan Rumänien svara. Och påtryckarländerna kan i grunden resonera på samma sätt.
Men det humanitära grundargumentet är förstås. Här och nu gör man det sämre för en utsatt grupp genom förbud. Det är djupt cyniskt att få människor att acceptera tiggeriet, skriver Magnusson. Man skall alltså förbjuda de fattigas minst dåliga alternativ för att det inte är tillräckligt bra. Då blir det ju ett ännu sämre alternativ som blir det minst dåliga. Nämligen att återvända till fattigdomen i Rumänien. Det skulle alltså vara cyniskt att få människor i väst att acceptera (i betydelsen klart se) att världen inte är bättre än den är. Magnusson är inte någon dålig människa och ingen extremist. Men hon tänker inte så bra.
Alltså. Kräva av Rumänien att ta krafttag! Och när dessa krafttag på sikt gett resultat behövs inga förbud. Och till dess gör vi klokt i att hanka oss fram med tiggeriet.
15 aug 14
 
Reser till Tallin några dagar. Nästa blogginlägg torsdagen 21 augusti.