Vad kan man säga? Att det blir ett nytt år och vi är många som tycker att framtiden är mycket mörk. Greta Thunberg har fått stor uppmärksamhet. Hennes förmåga att få makthavare att lyssna är sannolikt begränsad. Makthavarna intar en positiv attityd och sedan händer inget. Det intressanta är hur djupt Greta Thunberg kan inspirera sina generationskamrater. De har ännu inte rösträtt men här finns kanske en ny ungdomsrevolt. Kanske kommer de att tåga in när högerpopulismens gubbar tågar ut. Gubbarna är många nu och tycks få stöd av fler och fler. De befinner sig i sina bästa år. Men det är ändå svårt att tro att de representerar en framtidsvind. Denna nationalsocialism med mänskligt ansikte är för blek om nosen. Och det är svårt att tro att en våldsammare och mer karismatisk nationalsocialism skulle göra come back. Sverigedemokraterna kan nog få sympati för en restriktiv migrationspolitik och odla en viss främlingsfientlighet. Men ter sig inte nationalismen mest löjeväckande? Hur inspirerar man ett obildat folk för historia och nationella minnen. Eller för seder som en trägen upplysning och en sekulär anda och en länge dominerande kulturradikalism raderat ut. Försöker inte de nykonservativa använda feminism och sexuellt likaberättigande i propagandan för det svenska? Det enda de hittills inte har försökt är att angripa främmande kulturer för att de är osvensk nationalistiska. Det svenska skulle ju vara inte det fornsvenska utan det som idag är svenskt. Att tycka illa om alla som avviker må vara svenskt men romantisk nationalism är inte svenskt. Det är möjligen fornsvenskt men absolut inte svenskt idag.
Den som läst så här långt ser att min analys kontrasterar mot Lena Anderssons artikel i DN (4 jan.). Hon ser Sverigedemokraterna som idealister och deras motståndare som realister.
Men jag menar att Sverigedemokraternas idealism är en överbyggnad på främlingsfientligheten. En överbyggnad på det som är en irritation över det främmande, den enkla känslan av att tillhöra rätt gäng. Det är på detta Sverigedemokraterna tagit röster. Den svärmiska 1800-tals idealism som de försöker sprida appellerar nog bara till några få.
Linda Jerneck i Expressen ser ett annat Sverigedemokratiskt dilemma (3 Jan.). Hur kan de påstå sig vara konservativa, när konservativa alltid har velat skapa en frihetszon från politiken? Men Sverigedemokraternas rötter är den konservativa revolutionen. Den aristokratiska och försiktiga konservatismen skulle ersättas av en konservativ radikalism. Nationalsocialismen hade förvisso konservativa värderingar. Men den var revolutionär och klassöverskridande, i den meningen bröt den med den gamla konservatismen. Eftersom ingen vill nämna nationalsocialismen, inte ens en nationalsocialism med mänskligt ansikte, blir denna brytpunkt med konservatismen dold.
Nå, på lång sikt är vi alla döda. Kanske blir populistgenerationen den sista. Den som berömmer sig av att vara realistisk. Men den är framförallt primitiv. De tror aningslöst att deras tolkning av verkligheten är verkligheten. Det är verkligheten som givit dem deras värderingar, föreställer de sig. Men det är i stället deras värderingar som skapat deras verklighetstolkning. Därför kan de inte se sig själva som barn av tidsandan. Att inte bekymra sig om medmänniskan är inte mer realistiskt än att bry sig. Men när miljökatastrofen kommer får de minsann se på verklighet.
8 jan. 20