Jag läser en artikel i Dagens Nyheter där man undersökt hur invandrares värderingar påverkats av det nya hemlandet, Sverige (13 april). Påverkan tycks vara stor. Vilket inte är så konstigt. Dels kan man ju anta att bristen på frihet ofta var det som tvingade en till exilen. Dels har frihet klara konkurrensfördelar jämfört med tvång. Kan man välja att leva i frihet är det inte konstigt att man gör det.
De som forskat på detta undersöker alltså var man hamnar på en skala mellan patriarkala värderingar och frihetliga värderingar. Men också var man hamnar på en skala mellan religiösa värderingar och sekulära värderingar. Och de religiösa värderingarna visar sig betydligt mer hållfasta än de patriarkala. Det kan ju också intuitivt te sig rimligt. När man flyttar till ett främmande land, för människor från Afrika och Asien ett mycket främmande land, och tvingas till stora värderingsförändringar, är det gott ha ha något utommänskligt att hålla fast vid. Gud finns överallt.
Men, som jag ofta påpekat, här finns sannolikt en värderingskonflikt som man tenderar att blunda för och som finns redan hos forskarna. Med patriarkala värderingar menar man: Gruppens överlevnad. Säkerhet före frihet. Låg tillit och tolerans. Och med religiösa värderingar: Respekt för tradition, religion och auktoriteter. Hur kan det då vara vanligt att man respekterar tradition, religion och auktoriteter, samtidigt som man tror på individens rätt till självförverkligande, tolerans för olikheter och tillit. Måste man inte här välja: Respekt för tradition och auktoriteter, men bara om de inte kommer i konflikt med individens självförverkligande. Eller: Individens självförverkligande, om den inte kommer i konflikt med tradition och auktoriteter. Hur många invandrare tänker är lätt att gissa. Man vill väldigt gärna vara en vanlig svensk, men man vill också hålla fast vid sin religion och sina traditioner. Här finns en motsättning som man gärna vill blunda för. Hur forskarna tänker är svårare att förstå. Den intressanta gruppen är ju just den nu beskrivna. Betraktar de den som något sorts liberalkonservativa?
Här kommer man in på behovet att reformera Islam. Och kristendomen. För det är ju ett faktum att många kristna invandrare har en traditionell och fundamentalistisk hållning som behöver förändras. Men där möter de ju en liberalare kristendom i det nya hemlandet. Någon liknande liberalare modell av Islam erbjuds inte.
Det är tre saker som förvånar Bi Puranen som står för den svenska undersökningen.
1. Män känner sig mer hemma i Sverige än kvinnor.
2. Äldre känner sig mer hemma än yngre.
3. Och lågutbildade känner sig mer hemma än högutbildade.
Sedan ger hon förklaringar som i hög grad bär sannolikhetens prägel. Högutbildade har svårt att få ett jobb, som motsvarar det i ursprungslandet. Den statusförlusten drabbar ingen lågutbildad. Att de äldre skulle trivas bättre än de yngre förblir kanske lite förvånande. Men kanske är det så enkelt att de äldre känner att de har livet bakom sig och inte behöver anpassa sig. Och har en god sjuk- och åldringsvård att se fram emot. Kvinnorna kan synas förvånande. Men det är antagligen kravet att gå ut i arbetslivet, när de haft sin stolthet och trygghet i att ta hand om sina barn. Alla som skolat in ett barn på dagis vet hur det sliter i hjärtat. De längtar nog mindre efter kvinnofrihet och mer efter att fortsätta att på heltid ta hand om sina barn. Ekonomin kan tvinga dem ut i arbetslivet långt innan någon kvinnofrihet erbjuds dem. Än så länge får kvinnofriheten betalas med förlusten av den enda känslomässiga trygghet man har, tryggheten hos gruppen. Man måste vara mycket stark som invandrare för att kunna erövra den kvinnofrihet som samhället erbjuder.
16 april 19