Svenska Akademien gör vad den kan för att fortsätta sin verksamhet. Kanske blir den i stånd att dela ut två nobelpris nästa år.
Nu har man valt in ännu en ledamot, Mats Malm. Ännu en göteborgare. Victor Malm skriver i Sydsvenskan (20 okt.) att man får välja någon som inte har med de stockholmska finsmakarkotterierna att göra. Vill man råda bot på den rådande rötan finns ingen annan väg att vandra. Det är lite dubbeltydigt. Betyder det att man inte kan välja någon ur team Engdahl, men inte heller någon av team Danius. De som önskar Engdahls avgång har väl en benägenhet att tacka nej. Alternativet är att gå in i akademien och förstärka de goda krafterna. Så att antalet rättskaffens personer blir så många i akademien att de tre tappra som fortfarande inte vill markera mot Frostenson isoleras.
Och det verkligt intressanta är ju Niklas Rådström. Som uppenbarligen tycker att akademien är på rätt väg men ännu inte är en tillräckligt anständig Akademie. Det där går nog aldrig för akademien att undvika. Den som fått ett erbjudande har så länge hen inte sitter i Akademien ingen tystnadsplikt. Offentlig öppenhet är något annat än internt skvaller.
Kulturprofilen kunde utnyttja sin förbindelse med akademien i utpressningssyfte, ge intryck av att han var en central makthavare i svenskt kulturliv, som man måste hålla sig väl med. Då är det inte helt bra att han fortfarande försvaras av en akademiledamot. Oberoende av hur deras relation från början såg ut.
Horace Engdahl fortsätter alltså att i utländsk press försvara Kulturprofilen. Uppenbarligen är det så att han anser domen felaktig och de trakasserier som alla kunnat iaktta som alltför bagatellartade för att bry sig om. Den åsikten har han naturligtvis rätt till. Men det bidar inte till att förbättra Akademiens anseende.
Ida Ölmedal i Sydsvenskan (21 okt.) tar sig an Frostensons sak. Hållningen är den feministiska, som man kunde iaktta i början av akadimiebråket. Två kvinnor har offrats, det ser inte bra ut, ty allt som drabbar kvinnor är fel. Alltså måste man hålla både på Danius och Frostenson, det är reflexen. Manliga försvarare av Frostenson kan man däremot ge sig på.
Det kan man gissa om Ölmedals intention. Men hennes sakargument, då? Frostenson har läckt nobelpristagare till sin man. Horace Engdahl har gjort något liknande om man får tro Ebba Witt Brattström. Vad är skillnaden? Att Frostenson läckt till en person som hon hade allt skäl att anse som gränsöverskridande och amoralisk. Det kan hon helt enkelt inte ha varit blind för. Kan man vara säker på att det verkligen är Frostenson som läckt, frågar sig Ölmedal. Nej, Kulturprofilen hade ju fler personliga vänner i akademien. Det gör naturligtvis skuldfrågan mer osäker. Vem önskar inte också Horace Engdahls avgång?
Att Frostenson mörkat sitt delägarskap i Forum är naturligtvis centralt. Akademien kan inte, bör inte, av moraliska skäl, ekonomiskt stödja en verksamhet som ägs av en ledamot i akademien. Visst borde man ha kontrollerat detta. Man hade för stor tillit till sina ledamöter.
Man röstade alltså om anslag till Forum. Och eftersom Frostenson var gift med Kulturprofilen deltog hon inte i omröstningen. Detta tycker Alcala fritar henne från skuld. Men det centrala är ju att hennes eget delägarskap, hade omöjliggjort bidrag om det varit känt. Detta är hennes mest graverande skuld. Moraliskt spelar detta ingen roll, säger Ölmedal.
22 okt.18