Samma dag som Henrik Arnstad i Dagens Nyheter hade sin slutreplik om Norges förhållande till främlingsfientlighet (26 nov.) skrev Thomas Hylland Eriksen i Svenska Dagbladet i samma ämne. Han kallar de norska reaktionerna på den svenska kritiken ”direkt sorgliga”. Det kanske de är men det viktiga är ju inte norrmännens försvarsreaktioner utan hur man korrekt skall karaktärisera Fremskittspartiet. Kanske har de norska bedömarna tenderat att bagatellisera Fremskrittspartiets demoni därför att man inte varit tillräckligt observant på dess utveckling. Det är skillnad på oansvarig populism och en genomtänkt främlingsfientlighet. Men det är väl illa nog om populisterna inte drar sig för att spela på främlingsfientligheten när man märker att det lönar sig. Man får aldrig bli för tolerant mot intoleransen.
Och Henrik Arnstad har en viktig poäng i sin slutreplik. Det centrala är kanske inte hur demoniskt Fremskrittpartiet är utan att det hamnat i regeringsställning. Inget samhälle är fritt från avundsamma, ogina, fördomsfulla människor. De finns och deras existens är inte förbehållet nazityskland. Vem tror att den fascistiska människan uppstod och försvann med nationalsocialismen? Alla små regimtrogna gummor och gubbar i trappuppgångarna som svällande av indignation och moralisk egenrättfärdighet anmälde till myndigheterna alla som försökte hjälpa judar och annat pack. Tror någon att arten är utrotad? Det enda som förundrar mig är att de inte är fler i dagens värld. Men det är viktigt att de inte får inflytande, att de förgiftar oss andra. Jag tillhör inte dem som häpnar över att Sverigedemokraterna växer. Att de hamnat i riksdagen och är ett möjligt parti gör att de får fler sympatisörer. Så länge valhemligheten är tryggad, kan man åtminstone smygsympatisera. Men så länge vi håller dem utanför finns det hopp. Jag är säker på att de skulle bli mer lika oss andra om det släpptes in i värmen. Men vi skulle också påverkas och den risken bör vi inte ta. ”Hyckleriet är lastens hyllning till dygden” som bekant och så är det väl med Sverigedemokraternas ”nolltolerans mot rasism.” Jimmy Åkesson är en smart politiker och han vet mer än väl att politik är det möjligas konst. Därför bör han hållas borta eftersom han kommer att skärpa tonen när tidsandan tillåter honom. Och ligga lågt när det är mer taktiskt.
Så låt oss konstatera att Fremskrittspartiet inte är några Sverigedemokrater. Men det är illa nog. Varför skulle annars Aftenposten kritisera höyreledaren Erna Solberg (20 sept.) när hon vägrar att kommentera Fremskrittspartiets partiledare Siv Jensens vägran att ta avstånd från ordet ”smygislamisering”. Om inte ens partiledaren tar avstånd sådana paranoida fördomar och koalitionspartnern avfärdar det som en gammal debatt, som man är färdig med, så kan och bör man undra. Och ett folk har ju i någon mån ansvar för sin regering.
28 nov.