Jag har en tanke kring nobelpriset som jag inte tror är så alldeles vanlig. Jag menar att det visar på behovet av en kanon.
Ty vad är det som sker i nobelpristider? Tidningarna lanserar ett tiotal nobelpriskandidater. Och så får en av dem, eller kanske någon helt otippad, nobelpriset. Tror någon det beror på att nobelpristagaren är en liten, liten hårsmån bättre än alla motkandidater? Ja, några inbillar sig väl kanske det. Men det är ju mycket troligare att det beror på det subjektiva moment som finns i all litteraturbedömning. Kandidaterna är alla högt kvalificerade. Det är tämligen enkelt att skilja god litteratur från dålig. Men på den här elitnivån föreligger inte någon kvalitetsskillnad. Det förstår alla insiktsfulla. Man kan inte tävla i litteratur, brukar det heta.
Men vad händer när någon får nobelpriset. Då blir många människor nyfikna på just det författarskapet. Man följer kanske inte med så noga bland recensioner, men har någon fått nobelpriset så vet man ju att det är bra. Det kan man lugnt ge moster i julklapp. Och tycker både moster och man själv vid avslutad läsning att det mest var besynnerligt så har man i alla fall bildat sig en mening. Och de övriga kandidaterna glöms bort till nästa år när en del av dem återkommer. Några få försvinner in i tystnaden och en del nya kommer till.
Så är det med författare. En del lever vidare, andra glöms bort.
Och vad gör den litteraturintresserade, som utan att vara speciellt insatt, vill titta lite på äldre litteratur? Ja, hen kan ju vända sig till den enda kanon som finns. Listan på dem som fått nobelpriset. Jag tycker inte det är någon dum tanke. Någon gång har väl akademien missat grovt i eftervärldens ögon, men det mesta är av yppersta kvalitet. Men nackdelen är förstås att man inte anar när akademien floppade.
Och så sträcker det sig inte längre tillbaks än 1901. Verkar det uppfostrande med en kanon? Jo, men det måste finnas hjälp för den som just fått upp ögonen för litteratur, ingen föds bildad. Jag tycker det är att svika sitt pedagogiska ansvar, att av rent snobberi, inte ge en bra första hjälp. Du får läsa lika stora och tunga litteraturhistoriker, som jag har läst, så vet du automatiskt vad du skall testa. Men det är ju inte så det går till, det är ju litteraturen som lever och är viktig. Först måste man förstå litteraturens vikt och först då blir man kanske intresserad av att läsa om författarna.
9 okt. 19