Jag ser Gustaf Molanders filmatisering av Hjalmar Bergmans Swedenhielms från 1935 som TV visade nyligen. Med den store Gösta Ekman d.ä. i huvudrollen. Det är mest för hans skull jag ser filmen. Jag fick på Fars Dag en box med gamla Gösta Ekman – filmer och de har jag suttit och titta på. Så nu fick jag chansen att se ännu en film.
När jag såg teaterföreställningen från 1961 på TV så skrev jag en blogg om den (1.11. 16). Så jag behöver inte orda mer om pjäsen. Däremot tycker jag inte att Gösta Ekman är bra. Hans mimik är visserligen livlig, när han spelar ledsen ser han ut som barn gör när de börjar gråta. Man ser hur ledsnaden stiger i ansiktet till allt sorgsnare grimaser. Swedenhielm har visserligen sina barnsliga sidor men så löjligt primitiv är han knappast i sin sorg.
Eftersom jag av någon anledning kommer att tänka på Chaplin tänker jag att det kan ha något att göra med Ekmans bakgrund i teatern via stumfilmen. I stumfilmen fungerade det och var nödvändigt med teaterns kraftiga kroppsliga utspel. Orden var kortfattade mellantexter, i övrigt måste handlingen åskådliggöras med kraftfulla kroppsliga utspel. Det kan vara en viss förklaring till min högst måttfulla entusiasm över Ekmans spel. 1961 gör ju Edvin Adolphson en glansroll som Swedenhielm. Och då minns jag att den första Gösta Ekman-roll jag såg var i John W. Brunius stumfilm Gustaf Wasa. Och då spelade Edvin Adolphson Kristian Tyrann i samma film. Och var så mycket bättre än Ekman.
Så kanske är Edvin Adolphson en bättre skådespelare än Gösta Ekman? Ytterligt få levande människor kan ha sett Gösta Ekman spela teater. Och hans bästa film är onekligen ”Kanske en diktare”, som i mycket är filmad teater. Att Ekman var en lysande skådespelare kan man inte förneka, jag har sett honom i flera mycket bra filmroller. Men hans rykte är också kolossalt. Adolphson är bara tre år yngre. Men han fick leva tills han var 86 medan Ekman dog när han var 48.
För oss som är födda efter kriget är det stor skillnad mellan en aktör som fanns med hela ens barndom och ungdom. Och en som dog före kriget.
I övrigt om filmen? Den gamla stumfilmsaktören Karin Swanström är imponerande bra som hushållerskan Boman. Men 61 spelades rollen av Margareta Krok och det kan man ju inte överträffa. Men ändå. För somliga innebar uppenbarligen ljudfilmen ett lyft.
25 mars 21