Det är inte konstigt att det blir debatt om transsexualiteten. Det är nämligen oerhört svårt att förstå. Det finns personer med snopp, vars driftsprofil är inriktad mot personer med icke-snopp. Men de är likväl kvinnor. Och inte av fritt val, utan av tvingande inre nödvändighet. Då kan man undra vad det betyder att vara kvinna, exakt vad är det man så starkt och ofrivilligt identifierar sig med? Jag vill inte gärna diskutera vad som är medfött och vad som är förvärvat. Det intressanta är ju att man i djupet av sin själ är bestämd för något. Det är ganska enkelt när det gäller driftsprofil. Det är sexuell lust och lust till sexuella handlingar, som mycket bestämt styr en i en viss riktning. Men vad är det för kvinnohandlingar och manshandlingar, där man styrs och känner som avgörande. Vad betyder i det här fallet identitet?
Och å andra sidan vad är det för manlighet som skrämmer Kajsa Ekis Ekman och Ebba Witt- Brattström? Vad är det för manlighet man måste mota i grind? Vad är det för fel på just dessa systrar att de inte kan ingå i systerskapet. Är inte rädslan att de skall vinna dam OS och ta över kvinnorörelsen lite komisk? Några måste ändå vinna dam OS och vara ledande i kvinnorörelsen. Vad är det som diskvalificerar just dessa personer? Snoppen? Att de inte behandlats som kvinnor hela livet? Men då ligger ju könsbytare lika illa till. Kan det vara så att Kajsa Ekis Ekman och Ebba Witt Brattström helt enkelt är lite konventionella?
Och naturligtvis är det upprörande att Kajsa Ekis Ekman inte får tala på Roks. Dessutom i ett helt annat ämne. Förvånande är det knappast. När intoleransen griper omkring sig varför skulle inte de som var kända för sin massiva intolerans långt innan det blev opportunt, vara sina mått trogna? Ebba Witt Brattstöm kommer att tänka på 70-tals marxisterna. Det gör jag också. Som liberal såg jag det alltid med jämnmod när dogmatiker rensades ut av de som var ännu värre dogmatiker. Kanske är det rent av en nyttig upplevelse. Man blir till sist offer för sin egen ofördragsamhet. Man kunde önska att det hade en uppfostrande verkan. Men Kajsa Ekis Ekman och Ebba Witt Brattström tycker förstås att det är en helt annan sak när de själva drabbas.
26 feb.18