Merete Mazzarella skriver i Upsala Nya (21 feb.) om tendensen att spara alla vackra ord om en medmänniska fram till den dag hon har dött. Jag tycker det är bra att detta sägs men själv har jag ovanligt gott samvete i det fallet. Jag brukar inte spara på lovord mot dem som förtjänar det. Den som skriver har också så mycket större praktiska möjligheter till detta än andra. Är man hänvisad till när man träffas personligen, kan huvudet vara fullt av så mycket annat.
Men så finns det ju också skäl, om än inte goda, att vänta med lovorden. Dels kan ju en person som fortfarande lever göra en besviken. Det vore ju synd om lovorden visade sig vara förhastade. Dessutom kan den person man prisar svara att så var det inte alls. ”De goda motiv du tillskriver mig hade jag inte.” Men som regel gäller ju att en person man uppskattar blir glad av att höra det. Och även om helhetsbilden blir mindre vacker än man tänkt sig, så var det ju sant i talande eller skrivande stund.
Själv tror jag att det är unikt att skriva i en studenttidning. Aldrig har jag mött så mycket välvilja och goda ord som då. Och det var mycket uppmuntrande och gav ny kraft. Det var då jag tänkte på hur värdefullt det var att på liknande sätt uttala sin uppskattning. Och jag har alltid tyckt att det är bättre att lovorda de levande än de döda. Men trovärdigheten kräver att man uttrycker sin uppskattningen oberoende av liv eller död. Även om ingen längre kan glädjas åt lovorden så förblir de sanna.
Nu sätter ett dödsfall ibland fart på lovorden att mindre hedervärda skäl. Det kan ha ett inslag av dåligt samvete och skuld. Det är vanligt att man i det dagliga livet inte ha varit alltigenom snäll. Eller bara att man inser att det funnits tillfällen då man kunde gjort mer. Då kan man ångra allt som inte varit helt i sin ordning. I regel är detta egocentriskt och överdrivet. Man betydde inte så mycket för den just avlidna som man inbillar sig. Stod inte tillräckligt nära för att sveken och oegentligheterna skulle haft någon större betydelse. Men för sådana känslor kan vackra ord ha en kompensatorisk funktion.
26 feb. 21