Man blir en smula ställd när allt fler intellektuella kvinnor efterlyser mäns engagemang mot mäns våld mot kvinnor. Vad kan man som man ha för konstruktiva tankar om det? Man är ju inte delaktig bara för att man är man. Och könstillhörigheten gör naturligtvis inte att man förstår mekanismer och psyken bättre.
Två aspekter finns på problemet. Den ena handlar om våld. Den andra handlar om makt och maktmissbruk. Tydligast ser man en ojämn maktfördelning i privatlivet i relationen vuxna och barn. Den som är mycket stark måste vara mycket snäll, är ett uttalande som ibland hänförs till Bamse, ibland till Pippi Långstrump. Det brister ofta i insikter här, hos män såväl som hos kvinnor. Man har dåligt levt sig in i barnets totala maktlöshet. Att se barnens intressen som lika viktiga som sina egna, är en bra övning. Eftersom det inte kan eller bör finnas någon jämlik maktfördelningen här, måste barnens intressen försvaras av den vuxna ofta mot sina egna intressen. Man kan tycka att detta inte har relevans för den fråga jag skulle diskutera men insikten att man aldrig får missbruka sin makt är grundläggande. Inte bara barn utan också gamla hamnar till slut i denna totala maktlöshet. Och har behov av vår insikt att makten aldrig får missbrukas.
Kvinnor är generellt inte utan makt i samhället. Men makten finns i alla relationer. Där dominerar den psykiskt starke över den psykiskt svagare. Jämlikhet är svår att uppnå. Människors maktkamp med varandra är bland det otäckaste man kan iaktta. Värre är bara när den resulterat i dominans och underkastelse.
Privat våld måste generellt fördömas. Det är uselt oberoende av maktförhållandena mellan parterna. Vanligen är det bara den fysiskt starkare som tillgriper våld. Och då som ett maktmedel. Det är makten i dess lägsta och primitivaste form. Om detta råder konsensus i vår kultur. Samhället har ett våldsmonopol huvudsakligen för att stävja privat våld.
Följaktligen är det bara gravt urspårade personer som tillgriper privat våld. Och det har naturligtvis individuella psykologiska förklaringar. Det finns patriarkala traditioner. Men nästan ingen skulle hävda att det är legitimt för män att använda fysiskt våld mot kvinnor. Det måste handla om något psykopatologiskt.
Men finns det inte andra traditioner, hedersvåld och liknande? Starkare patriarkala. Här kan den, som anser sig ha rätten till dominans och i värsta fall hävda den med våld, sägas följa en norm, snarare än att bryta den. Men även traditionalister är förpliktade använda sin hjärna. Alla traditioner är inte goda, det ohållbara förblir ohållbart för den som tänker efter.
Så jag tror inte så mycket på att hygieniska intellektuella diskuterar dessa frågor. Våldet används sannolikt i de flesta fall för att kompensera en underlägsenhetskänsla. Och det handlar mycket lite om omgivningens reaktioner. Utan om ett tragiskt tillkortakommande som blir förödande för en närstående medmänniska.
27 april 21