Lagom till den lundensiska kulturnatten kom den: den stora 500 - sidiga lundensiska litteraturhistorien: ”En lundensisk litteraturhistoria”. Redaktörer Katarina Bernhardsson, Göran Bexell. Daniel Möller och Johan Stenström. Ett storverk i alla avseenden.
Men behövs verkligen något sådant? Nils Palmborg skev ju redan 1985 ”Litteratörernas Lund.” i mera normalt bokformat. Och sedan kom ju 1996 och 1997 Louise Vinges m.fl. ”Skånes litteraturhistoria” i två band där Lund naturligen har en framträdande plats. Men den nya boken koncentrerar sig på Lund. Och har samma höga kvalitets - och ambitionsnivå.
Är Lund så viktigt? Vi får väl se vad uppsverige säger. De litteratörer, bärare av lundensiska stilideal, som är mina egna idoler, är kanske inte nationellt och internationellt så betydande. Men många har fascinerats av Lund. Funnit den lilla staden gåtfull. Uppsala var den svenska universitetsstaden och Lund den inte fullt så svenska universitetsstaden. En alldeles egen atmosfär så långt från Stockholm. Och ett och annat geni har snuddat vid Lund. August Strindberg t.ex. och Birgitta Trotzig. Esaias Tegner var en hjälte för hela Sverige, men aldrig var han så älskad som i Lund. Han har väl bleknat en hel del med åren men inte så mycket som uppsaliensaren Geijer.
Men annars går boken fram till våra dagar. Och otaliga är de författare som presenteras. Anknytningen till Lund behöver inte vara så stark, generösa är principerna. Det säger sig självt att Lund kan uppbåda ett flertal av briljanta och välskrivande litteraturhistoriker och journalister som kan skriva inspirerande om sina författare och ämnen. Och av dessa är många av betydande intresse också utanför Lund.
Men främst är det naturligtvis en bok för dem som har sitt hjärta i Lund. Som jag bloggat om tidigare blev jag själv erbjuden att skriva i den, men med den författare som föreslogs mig förelåg ingen själsfrändskap. Christina däremot skriver om Elisabet Hjorth och Birgitta Trotzig. Jag var ledsen över att hennes eget författarskap saknades, när nu urvalet var så pass generöst. Men hon finns nu med. Det är Inger Littberger Caisou – Rousseau som skriver fint om henne. Därmed rankas hon inte som Lunds nu levande största författare. Men hon finns och bor i Lund.
Och fantastiskt nog - jag nämns också. I Per Svenssons artikel om lundensiska publicister. Vilket seger på ålderns dar! Äntligen har jag uppnått mitt höga mål att bli en fotnot i den lundensiska litteraturen, som i sin tur är en fotnot i världen. Och omnämnande inleder en artikel som handlar om mina idoler Stig Ahlgren, Allan Fagerström, Ivar Harrie, Bo Strömstedt, Gunnar Fredriksson, Dieter Strand, Buster von Platen, Mats Svegfors. Den enda jag saknar är väl Sander, Nils Eric Sandberg, som kåserade på ledarplats i DN varje söndag under senare hälften av 60-talet och 70-talet. Hans ironi och distans gör honom mycket lundensisk. Så det går att hitta glömda personer. Men lätt är det inte.
Naturligtvis är det ingen bok man sträckläser och jag har bara hunnit läsa ett fåtal artiklar så här långt. Men jag misstänker att jag här kan hitta stoff till åtskilliga framtida blogginlägg.
25 sept. 17