Åsa Linderborg intervjuas nu i diverse tidningar. Eftersom hennes dagbok om metooåret nu kommer ut. Säkert det värsta året som kulturchef. Smärtpunkten är naturligtvis hennes skuld i fallet Benny Fredriksson. Där redovisar hon stor ånger.
Men kanske bör det ändå sägas att det gäller att hålla huvudet kallt. Benny Fredrikssons självmord hade ingen kunnat förutsäga. Människor tar saker och ting olika hårt, inte bara på grund av känslighet och dispositioner, utan också på grund av den vikt man lägger vid det man förlorat. Hur stort massmedialt övergrepp det var fråga om i det här fallet måste alltså bedömas oberoende av den exceptionellt tragiska utgången. Självmordsrisken finns alltid när man tar heder och ära av någon. Men det hade inte varit mindre anledning till omprövning om man hade sluppit den tragiska utgången.
Sedan skall det också sägas att det finns ett inslag av aggression mot omvärlden i ett självmord. Det kan finnas ett inslag av hämnd. ”Titta nu, så här illa har ni gjort mig”. Och det är en gruvlig hämnd. Lika illa som att drivas till självmord är att leva med tanken på att man bidragit till någons självmord. Vid sunda vätskor vet man att även om självmordet bara är betingat av att man är så ohyggligt ledsen, så kommer det att väcka skuld. Men skall man döma av det mycket seriösa självmordsförsök – det var ett under att han överlevde – som Niklas Ekdal skildrat i boken ”Hur jag dog” sätter depressionen allt tänkande och alla hänsyn ur spel. Man bara drivs.
Så det finns ett drev och det finns Åsa Linderborgs hårda och orättvisa – i varje fall ensidiga – kritik. Det sker under metoo men har egentligen ingenting eller mycket indirekt med metoo att göra. Tanken är väl den att manligt översitteri inte bara kan ta sig sexuella uttryck. Här har vi en auktoritär manlig chef – buss på honom! Benny Fredriksson var ju mycket skicklig och framgångsrik, det är värt en del. Den som är viljestark och åstadkommer saker blir lätt en smula auktoritär. Begär man det omöjliga av sig själv, begär man ofta det omöjliga också av andra.
Det skriks så mycket numera om manliga genier. Men var genier själva, så får ni se hur gott det är! Vill man i andanom utbrista.
Men vi får avvakta vad Åsa Linderborg kommer att skriva. Om Martin Kragh- skandalen vill hon tydligen inte yttra sig ännu. Men det kommer hon att skriva om längre fram. Att beskylla Kragh för att vara brittisk agent verkar mer än lovligt dumt. När det finns så mycket annat man kan angripa honom för. En för en vetenskapsman obegriplig brist på objektivitet t.ex. Vilket hans liberala försvarare godhetsfullt tycks bortse från. Sådana saker kan man helt enkelt strunta i när väsentliga gängstrider kallar.
31 juli 20