Det är ingen tvekan om att den anständiga högern har problem. Jag tänker på två så hedervärda personer som Johan Hakelius i Expressen (9 jan.) och Tove Lifvendahl i Svenska Dagbladet (17 jan.). Lifvendahl skriver en lång och klok ledare som jag bara kan instämma i. Men så plötsligt kommer något som får mig att spärra upp ögonen. Hon säger mycket riktigt att så väl högern som vänstern bör sopa framför sin egen dörr. Inte komma dragande med motsidans försyndelser.
Men så kommer det. ”Man kan både fördöma Antifas våldshandlingar och Donald Trumps uppvigling och attacker på demokratin och hans supporterskarors våldsverkan”. I detta har hon helt rätt. Men det är något skumt att jämföra Trump, eller Sverigedemokraterna, hans svenska försvarare, med Antifa. Trump var USA:s president och Sverigedemokraterna är ett av våra tre stora partier, då har man en betydande demokratisk position. Afa bör väl snarare jämföras med de rena nazisterna. Alla vettiga människor tar avstånd från sådana höger- och vänsterextremister. Men vi har sett att republikanerna alltför länge spelat med i Donald Trumps spel och att det faktiskt finns en höger som skulle ha nytta av ett visst samarbete med Sverigedemokraterna. Och det är faktiskt viktigt att hålla rent mot extremisterna även om det kostar. Att hålla rent mot nazister och antifascister är inget dilemma. Men det blir det när illiberaler börjar få stort folklig stöd och därav en potentiell maktposition. Då först blir det en samvetsfråga.
Och lyssna på Johan Hakelius. ”Och visst behöver folkviljan uppfostras. Men hur i all världen skall den här uppfostringen gå till? Ska man beröva folk deras rösträtt? Och hur i all världen skall ett samhälle där stora grupper utesluts, kunna vara ett samhälle. Det är alltid, förr eller senare, det förbannade folket som ställer till det. Nu har det gjort det igen. Lösningen? Jag har ingen aning. Men jag är rätt säker på att den inte är att avsätta folket och välja ett nytt”.
Den sista meningen torde vara ett citat från Bertold Brecht. Och det är nog aldrig aktuellt att ta det på allvar. I diktaturer behöver man inte välja bort folket eftersom det är maktlöst. Men i en demokrati kan folket på demokratisk väg avskaffa demokratin. Och då får folket nya makthavare och vi andra hamnar i opposition. I värsta fall får vi emigrera. Det är väl det man har att välja på om man inte vill korrumperas. Det verkar som den anständiga höger inte kan handskas med en så djup värdekonflikt. Man tror att man kan göra som vanligt, ge och ta och kompromissa. Det blir inte bättre för att man skriker, däri har man rätt. Men ett högt tonläge är inte vårt centrala problem.
21 jan. 21