Sven - Eric Liedman känner sig skakad över något han läst (Dagens Etc 27 maj). Han blir djupt existentiellt berörd. Det är en genomgång av en antal svenska romaner som som den göteborgska tidskriften Arche publicerat. Författaren heter Maxim Grigoriev.
Och vad har han funnit? Överallt samma kontrast mellan det vanliga triviala men autentiska livet och filosofins och vetenskapens högtravande utläggningar. Och Liedman som varit professor i hela sitt liv finner det hemskt att hans försök att skapa rymd över och egna tankar kring det vanliga livet skulle vara bortkastade. ”Skulle till och med studenterna uppleva det så?” frågar han sig djupt tagen.
Det är nog ingen risk, professorn. Man får acceptera att människor är olika. Skall man se våra författares skildringar som ett symptom på att allt fler i vår tid börjar bekajas av teorifientlighet? Kan hända. ”För mig har det varit självklart att filosofernas tankar, tonsättarnas stycken och sociologernas teorier har direkt koppling till det alldeles vanliga oglamorösa livet”, skriver Liedman. Utan tvekan är det så. Det handlar bara om att inte alla upptäcker det. Det är oroande nog om man i vår tid har svårare att se den kopplingen. Men den finns.
Jag kan ha förståelse för mycket av det författarna skriver. Deras längtan efter autenticitet. Bildning var länge något fint. Och fortfarande, tro det eller ej, finns det människor som använder bildningen för att imponera. Snobbism och intellektuella åthävor. Hög abstraktionsnivå, låg precisionsnivå. Då är den människa ärlig som känner främlingskap och inte längre vill låtsas intressera sig för något som inte berör henne.
Att verkligen förstå vetenskapens och konstens nödvändighet är något annat.
Och när det gäller samliv kan man inte enbart förlita sig på livets mest intensiva ögonblick. De vetenskapliga insikternas klarhet, poesins lysande formuleringar som får livet att sjunga. Man måste också kunna ha tråkigt tillsammans och kanske glädja sig åt samma trivialiteter. Det är inte så konstigt att Lena Andersson vill titta på skidor med sin älskade.
Och ibland kan man som Knausgård känna att abstraktionerna inte hjälper. Även den rikt rustade kan ibland känna förtvivlan.
Men det finns naturligtvis inget trivialt liv. Och att uppleva livet som trivialt är inte mer autentiskt. Livet är nämligen svårt. Jag drar mig inte för att säga: Det finns situationer i livet som är utomordentligt svåra. Eller händelser så viktiga att allt trivialt förbleknar. Då gäller det att vara väl rustad, kanske kan man tala om ”intellektuell mognad”. För att beskriva den process av kunskaper, tänkande och tillägnan som ligger bakom.
Och jag är säker på att jag är alldeles autentisk när jag känner djup tacksamhet mot mina lärare på filosoficum i Lund. Det jag kände då var mer än entusiasm. Det var att aldrig mer behöva bli lomhörd av skramlet från de tomma tunnorna.
29 maj 19
 
Jag reser till Hamburg och bloggen tar paus halvannan vecka. Nästa blogg, måndagen 10 juni.