Jag skrev i fredags om Hasse Alfredsons En ond man. Och hur han försökte placera in en av sina huvudpersoner i Fakirens studentlivsroman ”Mannen med två huvuden”. Personen i fråga, seminaristen Strömgren, kan kanske delvis vara inspirerad av Adolf Strömstedt, nietzscheanen i kretsen. Men det intressanta är att Alfredsons romanfigur Strömgren blir nazist. Han påstår att han kände Bengt Lidforss, berättar Alfredson. Men Lidforss förnekade det.
Det är ett intressant spår, ett brunt spår. Den unge gubben, föreningen, som både Lidforss och Fakiren tillhörde, kan närmast betraktas som en kulturradikal krets. Liberal, alltså, och socialdemokratisk. Kopplingen till socialdemokratin blir starkare när Axel Danielsson kommer till Malmö, blir nära vän med Bengt Lidforss, vilken också ansluter sig till socialdemokratin. Bengt Lidforss är biolog, darwinist och antisemit. Bland de unga gubbarna finns Alfred Petrén, mannen bakom tvångssteriliseringarna. Och här finns ju rasbiologiska resonemang.
Hur skall man förklara det? Hur kommer det sig att dåtidens radikaler är föregångare till reaktionärer? Det är ganska enkelt. Det här är människor som gör uppror mot ett kristet-konservativt etablissemang. Nietzsche är definitivt en radikal i denna mening. Försöken att ersätta ett kristet moraliserande med en lidelsefri vetenskaplig hållning är naturligtvis ett led i en emancipatorisk, radikal hållning. Den naturliga sexualiteten. Det blir alltså en vetenskaplighet, stödd på biologin. Och överför man darwinismen på samhället så hamnar man i socialdarwinism. Den biologiskt starkares rätt över den svagare. En vanlig nationalsocialistisk hållning. Vetenskaplighet i stället för sentimentalitet och humanism. Denna rädsla för kladdiga mänskliga känslor fanns också inom marxistiska riktningar. Utan andra jämförelser i övrigt. Men här finns drömmen om att ersätta moralism med vetenskaplighet.
Man kan säga, högerradikalismen är också en form av radikalism, som tillsammans med vänsterradikalismen står mot den tidens konservatism. Först senare klarnar bilden, högerradikalismen är den konservativa revolutionen, den yttersta högern. I Bengt Lidforss vetenskapliga spår verkar i Lund Herman Nilsson – Ehle, som mycket riktigt var nazisympatisör.
Det har förekommit åtskilliga försök att komma åt socialdemokratin, man har jämfört folkhemmet med nazismen (Maciej Zaremba). Det där tror jag är en gravt felaktig analys. Vilsegången här tror jag beror på att socialdemokratin i likhet med andra demokratiska partier hade respekt på vetenskapen, det som då allmänt uppfattades som vetenskap. Det är ingenting som man kan ge socialdemokratin exklusivt skulden för. Problemet var att den inte på denna punkt opponerade mot det borgerliga tänkandet. Och fördomarna mot romer och andra avvikare, var förstås parti - och ideologiöverskridande. Så är det, oavsett vilken tradition vi tillhör, vi kan inte skylla på andra.
Senast han skrev om det försökte Olle Svenning i Aftonbladet skylla på liberalerna. Det tror jag är lika vilsegånget.
Men alltså. Försöken att ersätta kristen moral med (biologisk) vetenskaplighet. Gäller det en så central punkt som medkänslan med de svaga, är en humanism, som inte på denna punkt opponerar mot kristendomen, vida att föredra. Det finns kusliga inslag i denna radikala lundatradition. Det är lika bra vi ser det med öppna ögon.
18 jan.16