Det är intressant med Lena Anderssons tankar om prostitutionen ( DN 22 maj). Jag håller med henne på alla punkter utom en, grundläggande. Hon är essentialist, liksom Platon, och jag är konstruktivist. Med rätta reagerar Lena Andersson mot Kristina Lindquists rädsla för abstraktioner. (DN 20 maj). Abstraktionerna är inte till för att beskriva verkligheten utan för att göra analysen av verkligheten möjlig. Att förneka dem är ren och skär antiintellektualism. Det är att hävda att det är gott att tänkandet är en gröt därför att verkligheten ofta är det. I verkligheten är skilda ting ofta oupplösligt förenade. Men det är ingenting att kapitulera inför. Utan i stället bör vi försöka se vad som är vad.
Men Lena Anderssons essentialism alltså. ”Sex är således inte som varje annat fenomen och skall bedömas efter sin natur”. ”Fenomenets kärna kan inte avlänkas från vår människoessens”. Lena Andersson är säkert inte benägen att förneka att sexualiteten är mycket starkt påverkad av kulturella betraktelsesätt och tidig inlärning. Vad vi upphetsas av sexuellt förefaller ju nästan helt beroende av de föreställningar och synsätt som möter oss i vår tidiga pubertet. Kulturmönster när det gäller sexuellt beteende tycks också variera starkt. Vad är då den mänskliga kärnan i sexualiteten? Den torde inte vara så lätt att hitta. ”Likafullt har föreställningarna rötter som varken är historiska eller påtvingade av maktordningarna”, säger Lena Andersson. Tror jag inte ett ögonblick. Men där står tro mot tro. Men det vore bra att veta vad det är för föreställningar rörande sexualiteten som Lena Andersson menar står över miljö och historia. Exakt hur ser kärnan ut?
”Hur mycket vi än arbetar med oss själva kommer det inte att uppfattas som respektabelt för en make och familjefar att gå till horor”. Men beror det på sexualsynen? Det handlar väl om att man inte skall vara svekfull, att man inte skall såra någon. Som på livets alla andra områden. Och på vad sätt skiljer det sig från annan otrohet? Är det inte en större otrohet om den innefattar något mer än en kroppslig akt. Och hur ställer sig saken om det handlar om en ensam människa? Så ensamma människor finns inte? De finns. Jag vet det.
På samma sätt är naturligtvis frivillighet och ömsesidighet bra i alla mänskliga sammanhang. Det är inte bara sexualiteten utan alla mänskliga verksamheter som bör vara frivilliga och om de omfattar mer än en ömsesidiga. Det är ingen mänsklig rättighet att diskutera med någon som inte vill ha en som diskussionspartner. Man bör inte heller tvinga något att gå med på bio eller se usla TV-serier. Ömsesidigheten och frivilligheten bör gälla alla mänskliga aktiviteter. Det är ingen speciellt för sexualiteten. Vad är det då som är speciellt med sexualiteten?
26 maj 20