På självaste lillejulafton blir min blogg uppmärksammad på Expressens kultursida. (23 dec.). Det är Nina Lekander som försvarar sitt medlemskap i Bulletin. Hon menar att jag beskyllt henne för girighet. Men jag utgår från att hon som fattig kulturarbetare behöver alla pengar hon kan skrapa ihop. Jag konstaterade bara att när man bytt åsikt så får man turligt nog chansen att tjäna mer. Om det finns något samband lämnar jag därhän.
Själv hävdar hon att hon ändrat sig och att man har rätt att ändra sig. Och vad tycker hon idag? Det får man inte mycket besked om. Hon karaktäriserar sig som suffragett och kanske ultraliberal högersosse. Onekligen kokett, vilken sammansatt och komplicerad personlighet, helt omöjlig att fånga i en formel, är det väl meningen att man skall tänka. Men begripligt blir det inte.
Jag tror att alla ställningstaganden bottnar i grundvärderingar, medvetna eller omedvetna. Lekander säger sig ha ändrat mening. Om ”prostitution, porr, droger och föräldraförsäkringen”. Eller om hon inte svängt har hon i alla fall börjat tveka. Jag förmodar att hon ändrat sig i moralkonservativ riktning. Men det kan ju vara tvärtom också, ultraliberal är man knappast om man är moralkonservativ. Och vad som är centralt är att få veta hur långt åt höger Nina Lekander gått. Att skriva i Bulletin är inte att sympatisera med högerliberalerna på Svenska Dagbladet. Det är att bädda kamratbädd med deras illiberala kritiker. Så illa är det.
Och det vore kanske något att begrunda. I stället för att försvara sig med att man har blivit brunsmetad. Eller säga som Ann Charlott Altstadt gör att det handlar ”mindre om åsikter och desto mer om hur de uttrycks, men framför allt vad personer kallas som uttrycker dem”. Etiketteringen skulle alltså vara viktigare för meningsmotståndarna än själva åsikterna. Men det är ju åsikterna som etiketteras. Altstedts påstående blir alltså en meningslöshet. Varför skulle någon använda ett negativt laddad etikett om det inte var själva åsikterna som provocerade. Det kallar jag att blanda bort korten för att slippa stå för sina åsikter. Oavsett vad jag tycker får du inte demonisera mina åsikter. Varför inte i stället försvara sig på ett hederligt sätt. Påvisa den groteska överdriften i beskyllningen. Om man nu kan det. Tycker man att någon gjort en höna av en fjäder så får man väl visa upp både fjädern och hönan. Om man nu inte också skäms en smula för fjädern. Det kan ju hända att det finns människor, som, helt häpnadsväckande , tycker att fjädern är illa nog.
7 jan. 20