”Glad påsk, Jesus”. Denna muntra devis under bilden av den korsfäste frälsaren, användes under min gymnasietid som ett exempel på sjuk humor. Långt mer chockerande då, långt före Life of Brian. Och egentligen en krock som väcker tankar. Hur olik den djupare glädjen är den trygga belåtenheten.
Jonas Gardell har beklagat sig över att ingenting sägs om Jesu liv i trosbekännelsen. Men det är nog inte så konstigt. Det anmärkningsvärda med Jesus är inte hans teori, hans etik, utan hans praktik, hans liv. Tydligast manifesterat vid offerdöden på korset. Det är detta som hans liv leder fram till. Det viktiga är att Gud har blivit människa och att han delat människornas lidande. Och att det hela slutade så att man kan tro på en räddning.
Oavsett hur det faktiskt gick till vid uppståndelsen är det detta det betyder.
Moralen är den gamla vanliga judiska, den föga originella gyllene regeln. Möjligen kan åsnan i brunnen ses som en varning för dogmatism. Kolliderar reglerna med kärleken, så gäller kärleken. Det sensationella med Jesus är att han lyckas tillämpa kärleken i sitt liv. Det är därför som Bibeln inte är någon handbok utan en livshistoria.
Många finner religion vara något skört. Det leder ofta till en otydlighet som irriterar mig. En prydhet, en försiktighet. Jag tror, för all del, att en religion utan mystik skulle vara en fattig religion. Men det bör vara en mystik som går utöver förnuftet. Inte någon ursäkt för enkel vidskeplighet och verklighetsförnekelse. Inte någon magi som man använder för att besvärja det man inte vill se eller veta av. Eller för att få det man önskar. ”No request is too extreme.”
Men vem kan förstå vad kärlekens seger innebär? Eller vad upplevelsen av evighet innebär. Eller vilken död som behöver övervinnas? Mystiken tar vid där det kommunicerbara upphör. Det är detta som är mystik. Inte att Jesus trollade. Eller att vi får möta våra kära och nära i himmelens höjd.
Men vad blir bättre av att Jesus dör? Och vad är det som förändras av uppståndelsen? Jag är inte säker på att Guds livshistoria kan ge några handboksvar.
Och vad tror du själv, Westerberg? Att det inte finns någon metafysiskt hopp. Varför är min metafysik bättre än den kristna? Det vet jag inte, jag vet bara att det är så jag tror. Det jag har tecknad ovan är en motmetafysik som inte är teoretiskt sämre än min egen. Men det är förvisso en oortodox tolkning, som säkert väcker raseri hos många.
Men Guds liv som människa är fortfarande fascinerade att följa. Påskdagsmorgonen ljus bländar mig med sin obegriplighet men våndan i Getsemane har jag inga svårigheter att förstå. Så är det att vara människa, också för Gud.
18 april 14
 
Först nu tar bloggen påsklov. Ingen blogg måndag och tisdag. Tillbaka onsdagen 23 april.