En replikväxling i Dagen gör mig mycket intresserad (15 och 16 okt.). En konservativ kristen frågar om hon hör hemma i den svenska kyrkan. Hon är så nyanserad, sympatisk, ödmjuk och intelligent att jag blir smått misstänksam. Ärkebiskopen har ingen svårighet att slå fast att hon hör hemma i Svenska Kyrkan. Naturligtvis är det så, det finns inget skäl att kritisera traditionella kristendomstolkningar bara för att de är traditionella. Två olyckliga traditioner måste man emellertid ta avstånd ifrån, homofobin och antisemitismen. Antisemitismen har ju inget bibliskt stöd men kan ju ligga i förlängningen om man hårdrar konflikten mellan Jesus och hans judiska meningsmotståndare. I stället för att se Jesus som den självtänkare inom judendomen han är. Homofobin och antisemitismens inhumanitet kräver inte bara ett kraftfull avståndstagande utan en kristen skuldbearbetning. Ty de har historiskt spelat stor roll inom kristenheten.
Men i övrigt. Tron på treenigheten och en Gud som finns i världen torde förena alla kristna. Liksom Jesus som personlig förebild. Det är svårt att tänka sig en kristendom utan detta. Låt vara att man ibland häpnar över vissa teologer.
Men naturligtvis finns det en skillnad i bibelsyn mellan ”liberaler” och ”konservativa”. Men den kan man diskutera på ett icke-antagonistiskt sätt. Och det tänker jag göra nu.
Skribenten, som heter Maria Landgren, skriver. ”Jag tror att Bibeln är Guds ord, skriven av människor”. Vad betyder det? Problemet med Bibeln är ju att det inte är en bok utan många böcker, skrivna av olika människor. Och att böckerna är sammanställda och utvalda av kyrkomöten. Vad betyder då ”Guds ord”? Att varje bokstav är sann, att självmotsägelser måste tolkas bort, både motsäger inom den enskilda bibelboken och mellan de olika bibelböckerna (tala om att göra osannolika och tillrättalagda tolkningar!). Att bibelförfattarna alltså varit verbalinspirerade (i varje komma vägledda av Gud) och att det samma gäller de kyrkomöten som sammanställt böckerna. Också där har Gud använt människorna som marionetter. Att det inte bara är kristendomens grundtanke som räddats, utan varje Guds detalj. Det senare kan man naturligtvis tro. Men varför?
Maria Landgren skriver: ”Om 50 år kommer våra barnbarn ifrågasätta delar av vad vi står för idag och delar av den Gud vi skapade, på samma sätt som vi gör idag när vi ser femtio år tillbaka”. I detta har hon helt rätt. Men så kommer hennes förvånande slutsats: ”Därför vill jag inte på eget bevåg möblera om Gud efter vad jag själv uppfattar och sedan tolkar”.
Det är en dröm om en Gud bortom alla tolkningar. Att människan skulle kunna begripa Gud och sedan hålla denna tolkning mot tiden. I själva verket är det rimligare att säga att människans tolkningar av Gud hela tiden förbättras. Och någon fullständig insikt om Gud kommer aldrig att nås. Människorna får mer och mer kunskap, blir intelligentare och intelligentare, förstår världen och Gud allt bättre. Maria Landgren håller säkert med mig om att detta gäller världen, att vetenskapen har utvecklats och kunskapen växt. Varför skulle det då inte gälla tolkningen av världsintelligensen? Varför skulle bibelförfattarnas tolkning vara ett riktmärke för alla tider?
Varför blir jag misstänksam? Därför att ärkebiskopen får möjlighet att lugna de konservativa och betona åsiktsgemenskapen med en vettig konservatism. Precis vad som behöver sägas. Maria Landgren framstår som en alltför idealisk konservativ, som man gärna lugnar.
20 okt.14