Ingen av Fredmans epistlar finner jag så grandios som Karon i luren tutar. Det börjar med storm över dödsfloden Styx. Det är ett romantiskt stormlandskap som tecknas, månen lyser ödsligt, döden stormar fram i ett rasande tempo, all kontroll är borta. Men gnissel och tjut nalkas likpaulunen, sängen, som är dödsbädden. Kusligheten kunde inte vara större.
Så är det i första strofen. I den andra står sångaren på krogen, det är där han väntar på den ankommande dödsfärjan. Det gäller att utbedja sig en färdknäpp när man nu skall bege sig ut på den sista resan. Tyvärr är det han redan tagit på kredit, eventuellt betalt, redan fulltecknat på den talva när förtäringen står upptecknad. Och han försöker få delar av det redan konsumerade bortstruket så att pengarna skall räcka till en sista flaska. Den gamla hatten är knappast värd någonting och avvisas som betalning av de barska krögarna.
Dock har han öl till tröst när han skriver sitt testamente. De kläder han lämnar efter sig är i lika dåligt skick som hans kropp. Han är tårögd, med hängande huvud och alla kläderna är trasiga. Det är en kroggäst i förfall.
Och så är dödsfärjan framme. Rätt nu står han mitt i båten. Och skäcken är alldeles naken.
Blixt, norrsken, dunder och fasa
runt kring om skyarna rasa.
Karlavagnen välver,
glimmar och skälver,
stjärnorna slockna,
stränderna tjockna,
tills i den svarta skuggan inga himlar syns.
Mitt kval begynns.........
God natt, madame.
 
Från dödsskräck till utslocknande. Det återstår bara att ta avsked. Jag tycker att denna epistel rymmer en oerhörd dramatik, med sin stegrade dödsskräck. Och måste vara tacksam för en dramatiskt lagd sångare. Till skillnad från ”Ack, du min moder” där det pessimistiska grubblet i rännstenen försvinner när krogen öppnar, har denna epistel inga humoristiska flyktvägar. Trots att sångaren som vanligt befinner sig på krogen och som vanligt är upptagen med det triviala bekymret att få kredit är denna epitel utan nåd. Döden har aldrig känts så kuslig och påträngande hos Bellman. Och det vill inte säga lite.
25 sept.15