Åsa Beckman föreslog förra onsdagen i Dagens Nyheter (22 okt.) att Augustprisets nomineringar borde diskuteras ivrigare på tidningarnas kultursidor. Det kan man hålla med om. Diskussion om böcker är alltid välkommen. Augustprisjuryns ambition är rimligen att lyfta fram goda och tillgängliga (lättsålda) böcker till en stor allmänhet. Ungefär samma ambition som dagens litteraturkritiker har. Augustprisjuryn kan bara vara lite mera skamlös. De korar en vinnare, vilket förenklar för den bokköpande allmänheten. Det blir bara en titel att hålla i minnet. Är det den enda bok man köper och läser, så bör man kunna garanteras att den inte är helt dålig. Tänker den presumtive bokköparen med rätta.
Då kan ju kritikerna ibland tycka att andra lättillgängliga och goda böcker borde nominerats i stället. Och det är väl utmärkt om de diskuterar detta. Kulturredaktionen kan ha delvis andra julklappstips än augustprisvinnaren. Den som då litar mer på sin kultursida än på augustprisjuryn gör kanske ett annorlunda val.
Min poäng är alltså att kvalificerade bedömare gör olika val och att diskussion om böcker alltid väcker eftertanke och intresse. Men att de böcker som haussas på våra kultursidor inte skiljer sig från sådana böcker som augustpriskommittén rekommenderar. Inte till typ och karaktär.
Nobelpristagare säljer också. Man vet att man då kan råka ut för mer svårartade författarskap. Viljan att ge sig själv status kan vara en viktigt drivkraft här. När man ger boken som gåva eller köper den till sig själv. Kanske kunde någon påpeka att Patrick Modiano är mycket bättre än våra nationalgenier. Valet av Partick Modiano var nämligen ett tråkigt val och hederligt. Han har varit måttligt uppmärksammad på våra kultursidor. Vilket säger allt om våra kultursidor. Inte ens så spännande som Michel Tournier och långt mindre än spännande Houellebecq. Han har bara varit bra, hela tiden.
27 okt.14