Det förs i tidningen Dagen en förvirrad debatt om Kristdemokraterna längre har rätt att kalla sig kristna. Kanske borde de byta namn? Det har lett till det förvånade resultatet att Pekka Mellergård som håller i yxan (14 okt.) och anser att KD gått för långt åt höger för att få kalla sig kristna, får instämmande från alla de som anser att KD är för liberalt för att kalla sig kristet.
Det hela är naturligtvis nonsens. Lewi Pethus ursprungliga tanke var förstås att ett moralkonservativt parti var ovanligt kristet – moralkonservatismen benämndes på den tiden ”de kristna värderna” - och om partiet inte hade några åsikter om något annat, t.ex. i plånboksfrågorna, så kunde partiet varken klassificeras som höger eller vänster. Och det är sant om man inte menar att moralkonservatism är en viktig del av konservatismen och konservatism är en mer traditionell högerhållning än något annat.
Men ett politisk parti måste förr eller senare välja sida. KD valde att bli ett borgerligt parti. Det blev man väl inte mer eller mindre kristet av men gjorde det omöjligt att undgå höger – vänsterskalan.
Däremot är det ett faktum att moralkonservatismen har tonats ner och nästan försvunnit. KD är alltså inte längre ett kristet parti, om moralkonservatism är kristendom. Men är det det? Ja, om man menar att den enda sanna kristendomen är bibelfundamentalism/bibeltraditionalism. Annars inte. Allt fler inser moralkonservatismens negativa potential. Att den är ett hinder för sann humanitet och medmänsklighet.
Men om det inte är detta som är kristendom vad skulle då det kristna vara hos det kristna partiet. Just detta förstås att vädja till väljarnas offervilja och medmänsklighet i stället för att som alla andra partier vädja till väljarnas ekonomiska intressen. Kanske har man av och till försökt detta efter fattig förmåga. Även om Fredrik Reinfeldts öppna hjärtan att det tydligaste exemplet i svensk partipolitik.
Den förvirrade Mellergård menar att man kan vara kristen utan att rösta på KD. Det ligger inget monopolanspråk i beteckningen, försäkrar KD-ledningen i en svarsreplik (21 okt.). Problemet är väl snaraste det omvända. Beteckningen tenderar att stöta bort icke-kristna. Många muslimer är t.ex. ytterst moralisk medvetna. Och gillar inte heller sekularisering.
KD-ledningen viftar med naturrätten. Jag är lite osäker på vad den innebär, om det innebär något mer än att etiken är objektivt grundad. En insändare tycks mena att den är en objektivt grundad moralkonservatism. I så fall har KD-ledningen en del att förklara.
När man talar om en kristen människosyn och etik kan man fråga sig i vilket avseende den skiljer sig från icke-kristna partiers människosyn och etik. Moralkonservatism är åtminstone ett ställningstagande.
Alltnog, Mellergårds ursprungliga drapa tycks mig vara ett skott i luften. Upphävandet av DÖ är ett löftesbrott, behandlingen av Jacob Forssmed ett brott mot den gyllene regeln, att skåla i champagne mycket olämpligt ur kristen synpunkt. I sitt andra inlägg (27 okt.) är han tacksam och förvånad över att han tas så mycket på allvar. Det förstår man ju.
Visst kan man tycka illa om KD:s högersväng, upphävandet av DÖ, Nato-entusiasmen och liknande. Men det torde vara irrelevant för frågan huruvida KD är ett kristet parti.
30 okt.15
 
Bloggen tar nu en veckas höstlov. Nästa blogg måndagen 9 nov.