Svenska Dagbladets kultursida rekryterar fyra nya kolumnister. Från skilda ideologiska håll: Ivar Arpi, Elsa Westerstad, Johannes Klenell och Shora Esmaillian. Och det låter ju bra och intressant. Först ut är Johannes Klenell (5 maj).
Han vill balansera vänsterhysterin över högerpopulismen med lite högerhysteri. Jag finner hans högerhysteri mycket rimlig och jag kan bara inte förstå varför han kallar det högerhysteri. Han pekar på de negativa konsekvenser som en extrem nyliberalism och ett extremt marknadstänkande medfört. Den där privatiseringsmanin, som varit ideologiskt betingad, men i praktiken bara medfört elände.
När jag var ung var alla liberaler socialliberaler och de längst till vänster av dessa vänsterliberaler. Nyliberalismen fanns inte på kartan, vi kallade den manchesterliberalism och ansåg att det var en historisk företeelse. Det har väl förblivit min hållning, ingen planekonomi, men en kapitalism med mänskligt ansikte. Hur skulle annars största möjliga lycka hos största möjliga antal människor kunna genomföras?
När nyliberalismen på nytt blev på modet var det främst ytterhögern som drev den. Sedan spred den sig vänsterut.
Men Moderata Samlingspartiet bar även på ett konservativt arv. Här fanns förstås en motsättning till liberalismen. Den nya ideologin blev liberalkonservatismen. Det var väl mest på andra områden än det ekonomiska som konflikten mellan konservatism och liberalism blev synlig.
Vad som hänt med marxismen vet vi. Alla till vänster har mer eller mindre blivit vänsterliberaler. Få håller fast vid kommunism och planekonomi. Men förblir kritiska mot mot den ekonomiska liberalismens mer extrema former.
Så varför kalla denna normala, socialliberala, vänsterliberala, kritik för högerhysteri? Vem tycker inte illa om Postnord, marknadsskolan och avskaffandet av arbetsförmedlingen. Skola, vård och omsorg, lämpar sig inte för privatiseringar. Man bör inte kostnadsberäkna ett glas vatten till en döende.
Min första tanke var att Klenell sitter så fast i högertänkande att varje kritik av högerliberalismen måste vara konservativ. Men sedan läser jag att han är kulturredaktör på tidningen Arbetet (gamla LO-tidningen). Och då är språkbruket kanske taktiskt betingat med tanke på läsekretsen.
Och när det gäller vänsterhysterin mot högerpopulismen. Så tycks den mer gälla ett parti, än detta partis idéer.
6 maj 21