En annan debatt som föga lyckosamt har fullföljts är Joel Halldorfs debatt om liberalism och kristendom. Det kan man ju fortsätta att diskutera även om Halldorf själv efter grundlig eftertanke tycks ha bestämt sig för att satsa på konservatismen i stället. Det är kanske kristendomens naturliga följeslagare.
På självaste alla hjärtans dag (14 feb.) uppstämmer Jenny Maria Nilsson i Sydsvenskan en lovsång till den kärlek som går genom värden. Hon förnekar att hon som agnostiker alls har någon metafysik, som Joel Halldorf påstått att även den icke-troende har. Och för att bekänna sig till kärleken behöver man inte tro på Gud, menar hon. Nu är, som Anders Piltz säger i en skarpsinnig replik, metafysik ett flertydigt begrepp (SDS 21 feb.). Ibland används det för religiös tro eller andra antaganden som saknar vetenskaplig grund. Men ibland om våra grundläggande hållningar, vår världs- och livsåskådning, våra föreställningar om hur allt är uppbyggt. Ett ofta förvetenskapligt antagande. I den meningen har vi alla en metafysik, medveten eller omedveten, menar Piltz. Helt korrekt, enligt min mening. Och det är uppenbart i denna mening som Halldorf använder begreppet.
Sedan säger Anders Piltz att det är avundsvärt att tro på kärleken. Men att vi inte får glömma originalet, all kärleks upphov, Gud. Det må vara honom förbehållet. Men han antar här vad som skulle bevisas, Guds existens. Finns inte Gud så är det människan som skapat föreställningen om Gud. Och vad är då naturligare att hon skapar Gud efter det bästa och starkaste hon vet. I stället för att Gud är kärleken kan man säga att kärleken projiceras på Gud.
Behöver man en gudstro för att kunna framhärda i kärlek? Nej, så är det uppenbarligen inte.
Men Bibeln är en storslagen bok. Och berättelsen om Jesus tycks mig säga något centralt om hur det är att vara människa. Det bevisar ingenting men många har hämtat inspiration ur den.
Jenny Maria Nilsson replik som kom igår (SDS 28 feb.) är oerhört briljant. En lysande skribent som skriver på toppen av sin förmåga, det är inte så illa. Hon påpekar att de kristna inte har monopol på moralen och med tanke på det som hänt inom katolska kyrkan är det inte heller någon garant för att anständighet upprätthålls. Det är ju riktigt och jag tror det dummaste de kristna kan göra är att påstå motsatsen. Själv tänker jag ofta barmhärtigt att det inte är de friska som behöver läkare utan de sjuka. Kristendomens poäng är inte moralisk utan existentiell. Det handlar mera om att stå ut än att vara bra. Samhället går inte under för att människor saknar mening och hopp. Det är nämligen svårt att på allvar vara optimistisk om denna världen. Men en del klarar väl det också.
Men annars tror jag som Jenny Maria Nilsson att mänskliga rättigheter lika gärna kan stipuleras som härledas metafysiskt.
Intressant är ju också Nilssons iakttagelse att religion och makt inte är någon bra kombination. Och då verkar det ju snarare vara det sekulära samhället som humaniserar religionen än tvärtom.
Demokrati är nog nyttigt för alla. De kristna roll i sekulära despotier Nazityskland, Sovjetryssland och Kommunistpolen kan man ju betänka. Bara i det senare fallet fanns det ett samlat kristet motstånd.
Anders Piltz korta replik idag (1 mars) ger inte så mycket. Han hävdar på nytt att de mänskliga rättigheterna måste ha övervärldslig legitimation. Och framhåller att Bibeln kan inspirera till maktkritik. Den kan, som bekant, inspirera också till annat.
1 Mars 19