Det är inte klokt vad man kan hitta på. Nu mobiliserar Aftonbladet Kristofer Andersson för att försvara Linda Skugge (9 juli). Hon är en person med konstnärliga ambitioner, precis som hon säger, försäkrar Andersson. Däri representerar hon en äldre linje. Där en kulturjournalist inte var en journalist som skrev om kultur. Utan en kulturpersonlighet som skrev i tidningarna.
Ja, det låter sig sägas. Linda Skugge är alltså ett fornminne. En personlig röst i utslätningens tid.
Låt gå. Jag minns från min ungdom att några recensenter hävdade att de skapade konst. I stället för att försöka förstå det de skulle recensera och analysera, visa på tolkningsmöjligheter och öppna konstverket för läsaren, ville man göra något annat. Att skapa ett nytt likvärdigt konstverk med den bok eller föreställning man var satt att tolka. Och läsaren skulle då bli dubbelt berikad, ha två konstverk som på ett gåtfullt sätt korresponderade med varandra. Jag tyckte alltid att detta var pretentiöst nonsens och att svika sin svåra kritikeruppgift. Fast texterna kunde för all del vara både vackra och begåvade.
Och jag är helt enig med Kristofer Andersson att kulturjournalistikens journalisering är ett problem. Jag längtar efter gammaldags kulturpersonligheter.
Men Linda Skugge? Som gafflade med pubbeungar utan att lyckas höja sig över deras nivå. Och nu alltså försöker göra konstverk – av intervjuer! Vad är Lena Anderssons skarpsinniga, hederliga och ögonöppnande artiklar. De är vi ju bortskämda med. Menar alltså Kristofer Andersson. Mot Linda Skugges konstprojekt. Som anknyter till gamla tider men ändå kan sägas vara förnyande. Ty det är inte lätt att tänka sig en intervju som ett konstprojekt. En recension skulle ju kunna vara en parallelltext, inspirerad av något läst. Men hur tillämpar man det på intervjuformen?
För all del. Den tjafsande pubbeungen med sina auktoritära och bekäftiga tonfall har uppenbarligen utvecklats till något annat. Till det fullfjädrade charlataneriet. Det är inget att säga om, ty hon kan förmodligen inte bättre.
10 juli 20