Så är det lillejulafton som vi säger i Skåne. Dan före dan. Det är väl klent med trivseln i år när tomtar på loftet har intagit Vita huset. Så vi får glädja oss som vi kan. Vad säger Fakiren (Axel Wallengren) och Alfred Vestlund (Nils Hasselskog) om julen? En hel del, visar det sig. Fakrien ger exempel på några lämpliga julklappasrim som han vällustigt analyserar för en förtrollad allmänhet. Och Nils Hasselskog diktar nya ord med julanknytning till välkända sånger. Tänk att sjunga till melodi av Du gamla, du fria:
 
Om jul är det härligt, singdudelidej,
vid stilla kamin i skymning kulen,
små pussar med glöggsmak det saknas då ej.
Ack jag vill leva, jag vill dö om julen.
 
Eller varför inte förändra den gamla studentsången ”Våren är kommen. På sina kransar ängarna binda” till ”Julen är kommen, på sina medar, slädarna slinta”:
 
Se vi fönstren under gardinen,
rullas så väna hemscener opp.
Husfadern samlar rörd kring kaminen
maka och barn till gåvor och ”dopp”
Papperen slitas
knutar uppbitas,
ögon, som tåras,
flerstädes spåras
Mången en julpuss hjärtligt går runt.
Granträ' t sig vrider, spelar mekaniskt:
Nu är det jul igen, igen!.....
Julen är inne, på sina skinkor
njuta nu allom fridfullt och glatt,
medan på vakt vid dörrarnas klinkor
tomtbissar stå i midvinternatt.
 
För traditionalister måste dock dikten Julafton vara en höjdpunkt. Sällan har historiemedvetandet tagit sig bättre uttryck:
 
Julafton! Finns något ord med en klang och en rytm som julafton,
första ordet oss far lärde å gungande fot,
liksom han lärt sig det själv å foten
av gungande farfar,
farfar av farfarsfar, alltifrån stenåldershös ....
 
Allt går igen och är ingenting nytt utan blott atavismer:
kärven, vi fåglarna ge, haft Gustaf Vasa till far. Julgranens glitter och guld är en avglans av storväldets pompa.
Konstnärbilagorna mång gå till Christina
bakut,
korsords- och takefördriv haft i
upplysningstiden sin amma.............
 
Nog är det en jul med historiens vingslag i nationella traditioner
 
Fakiren är mera konkret och ger verkligen råd till julklappsversskrivaren. Men till den verkligt briljanta julklassversen! Om annat är ingen fråga.
 
Har du t-ex. en rödhårig ogift helmoster, bör du åt henne köpa en flaska hårfärgstinktur och skriva några passande julklappsverser på omslaget, såsom t.ex.:
 
Länge, gamla tabernakel,
har du gått som ett spektakel,
utan man, med rosigt hår
detta du av Amor får.
 
”En mycket vacker dikt gjorde jag en gång då jag såsom julklapp gav en gammal, gammal vän
ett ångtröskverk” säger Fakiren.:
 
Hedersbroder! Du har alltid
önskat dig ett ångtröskverk
därför en utur din samtid
skänker dig denna maskin.
 
Fakiren framhåller sedan versens förtjänster. Det ligger en vänlighet i inledningsordet som är rent av upprörande. Att mottagaren verkligen önskat sig ett ångtröskverk betyder något. Han har verkligen trånat efter detta, inte bara slappt tänkt: Den som hade ett ångtröskverk ändå.
Men det finaste med versen är att Fakiren här avstår från rimmet. För att i stället få fram rytmen, ”skänker dig denna maskin”. Tatata-tatata-ta. Hör man inte hur ångtröskverket redan är igång. ”Jo, man märker det och man märker det med glädje”, säger Fakiren och tillägger: ”Och det var inte min skull att ångtröskverket inte var lika bra som verserna”.
Detta i stället för att lättvindigt gripa ett rim ur högen på ångtröskverk. T.ex. tångfnösksärk, ett nattlinne vävt av tång och fnöske. Man skall aldrig göra det enkelt för sig.
23 dec.16
 
God Jul, kära bloggläsare! Nästa blogg blir andra mellandagen, onsdagen 28 dec. Så får vi se hur vi gör med helgen i övrigt.