Det är både besynnerligt och anmärkningsvärt att Henry James är så sparsamt översatt till svenska. Jag tror han är vår mest försummande klassiker. Den första bok jag råkade läsa av Henry James var Jeffrey Asperns brev. Och den har förblivit min favorit. Starkare än Skruvens vridning och Porträtt av en dam talar den till mig.
Hjälten är en osympatisk litteraturvetare som dyrkar en viss författare. Han har en mycket okritisk och idoliserade bild av denne favoritförfattare och han är jämte en annan forskare den ledande experten på honom. Plötsligt upptäcker hans kollega att den store författarens musa ännu lever, fast så tillbakadraget och så gammal att alla tror att hon måste vara död. Han korresponderar med henne och försöker få henne att tillhandahålla de brev som hon fått från den store skalden. Men hon tillbakavisar med avsky sådana propåer. Hon vill behålla hans och hennes hemligheter.
Så är det dags för den andre experten att försöka lura till sig breven. Den uråldriga kvinnan bor i Venedig med en brorsdotter, som redan har sin ungdom bakom sig. De bor i ett förfallet palats och är extremt tillbakadragna. Hjälten säger på skämt att han skall försöka kurtisera brorsdottern och på den vägen lyckas. Han kommer på att han skall försöka hyra ett eller flera rum av damerna. Det kan i alla fall vara ett skäl som inte verkar osannolikt. Man bör ha gott om rum, men ont om pengar. Dessutom kan han hyckla ett visst intresse för trädgården.
Det visar sig också fungera. Men damerna begär ett oskäligt högt pris. Den äldre av damerna förstår att hon inte har långt kvar och är orolig för den halvgamla och medellösa brorsdotterns framtid. Därför är pengarna viktiga.
Brorsdottern har levt isolerat och livet har gått ifrån henne. Den uppmärksamhet som hyresgästen visar henne tas tacksamt emot. Ganska snart genomskådar hon honom. Han bekänner vad han är ute efter. Men hon förråder honom inte. Det är oklart om inte också den store författarens sångmö genomskådar honom. Kanske tänker hon att om han tar hand om brorsdottern så kan det vara värt priset av förlorade hemligheter. Men forskaren är ängslig för att hon skall bränna sina brev innan hon dör.
Det är mycket fascinerande att följa forskarens besatthet. Jag kan i viss mån leva mig in i den. Det är svårt att veta var den moraliska gränsen går. Det handlar ju också om att återuppväcka och rädda det förflutna. När livet är slut, vad betyder då våra hemligheter? En diktares verk står kvar, men förhållandet mellan liv och dikt kan också säga oss något. Samtidigt är det ju bara individen som kan avgöra vilka sanningar man vill dölja och vilka man vill prisge. Att man så länge man lever inte vill delge omgivningen graverande hemligheter är förståeligt. Men varför ta med sig några hemligheter i graven?
Mest synd tycker man om brorsdottern, blyg och uppriktig och anspråkslös. Hon blir sviken och finner sig i att bli sviken.
I långa stycken fungerar romanen som när man läser om ett välplanerat brott. Man inser att huvudpersonerna är skurkar men det är spännande att se om de kan lyckas. På samma sätt med Vladimir Nabokovs Lolita. Hur han lyckas manövrera för att få fri tillgång till sin passion. Henry James protagonist har åtminstone vett att skämmas. Jag har med avsikt undvikit att avslöja hur boken slutar. Jag hoppas många ger sig i kast med denna lilla korta roman.
22 nov.19