Fördrag och uthärda. Du har burit många värre ting.
Jag tänker på min ungdom på 70-talet. Hur jag en lång period mest hade kontakt med mina meningsmotståndare. Jag var generellt en ensam människa. Och en eller annan kontakt hade jag naturligtvis också med människor som varken intresserade sig för kulturdebatt eller politik. Jag hade en samling dystra vänner och en flicka jag obesvarat älskade. Men de var knappast någon ideologisk motvikt. Jag skrev i Smålands Nations Dackekuriren så i någon mån var jag dissident. Man behandlade mig väl, jag var fullt tolererad. Så småningom så uppskattad att jag började bli farlig. Decenniet började lida mot sitt slut, Ulf Lundell var populär, upplösningstendenser överallt. En liberal röst borde inte bli alltför stark i den progressivaste av nationer.
Men innan dess balanserade jag. En främling i en främlingsvärld.
I dag skriver jag min blogg. Försöker bekämpa en tid som på nytt ter sig galen. Det är helt andra antiliberala krafter som är ute och går i dag. Jag följer den svenska debatten som helhet. I bland hakar jag upp mig på enskilda dumheter. Men vanligen brukar jag angripa det som kan sägas vara symptom på ytterligare förskjutningar av debatten. Att lyfta fram just det som på något sätt är anmärkningsvärt, även om det sägs i en bisats.
Och bland bloggkommentarerna är det mest meningsmotståndare jag hör. De andra tiger och måhända samtycker. Det blir en viss parallell med min ungdom.
Jag tänker på Carolin Dahlman på Kristianstadsbladet. Hon är islamofob utan att vara generellt främlingsfientlig. Man kan säga att hennes inställning till Islam liknar Svenska Kyrkans antisemitism under andra världskriget. Man hade inget emot judar bara de omvände sig. Det var bara mot oomvända judar man vände sig. Därför tedde sig nazisterna monstruösa. Deras rasbiologi gjorde missionstanken meningslös. I dag handlar det om anpassning till den svenska samhället i stället. Carolin Dahlman kritiseras då av liberalerna, samtidigt som hon får oönskade applåder från de främlingsfientliga. Och hon skriver många ledare i självhjälpsstilen. Stå på dig, Carolin Dahlman, följ din linje, liksom din pappa följde sin (10 mars). Är hennes budskap till sig själv. Trots alla skillnader kan jag känna igen mig. Tycker man något får man alltid klä skott.
19 mars 18