Gabriel Itkes Sznaps artikel om Katarina Frostensons F är en usel text (DN 15 dec.) Som DN inte borde ha publicerat. Kan det vara så att man trycker den, för att den instämmer med Malin Ullgren? Det gör jag också. Men jag anser det vara ett grundfel att gilla en text bara för att den värderar på samma sätt som man själv gör.
”Hela den här moraliska problematiken är en estetisk sådan. Den är bara moralisk eftersom den är estetisk”, säger Itkes Sznap. Varför krångla till det och kalla estetisk okänslighet för moralisk. Sznaps enda argument i övrigt är alltså att Frostenson gör otillåtna jämförelser. Hon säger inte: ”min man, denna faktiska person, har utsatts för kollektivt sanktionerad antisemitism och indicierna är x, y och z”. Utan hon nöjer sig med att antyda att så är fallet. Men jag tycker inte man säkert kan säga att hon antyder detta. Hon inser det orimliga i att jämföra och hon reserverar sig. Ser man dessa reservationer som alibistiska, är det en icke välvillig tolkning.
Att kulturprofilen fått alla emot sig och att han sitter i fängelse skapar ju en viss likhet med andra som fått alla emot sig och sitter i fängelse. Onekligen så, skillnaderna å sido. Det kan bli lite löjeväckande när man jämför en sticka i fingret med dekapitering. Men inte värre än så. Och vi är alla överkänsliga för våra egna lidanden. Strimmor av likhet finns det onekligen.
Okänsligheten för kulturprofilens offer är väl moralisk och inte estetisk. Det kan man för all del kalla att bejaka sitt ressentiment, snarare än att försvara sig. Att Frostenson går till angrepp när hon i stället borde ägna sig åt självrannsakan, har jag tidigare påpekat. Men hatfull polemik kan göra en text bra. Men hos Frostenson lyfter det inte. Och det är en estetisk invändning. En hatets estetik, om man så vill.
17 dec. 20