Jag undrar varför jag känner mig så deprimerad när jag tänker på valet. Jag är ju egentligen inte alls pessimistisk, eftersom jag väljer att inte tro något alls. Utgången tycks mig ovissare än någonsin och jag misstänker starkt att opinionsundersökningar kan visa sig missvisande.
Och så återstår problemet att sy ihop en regering när valresultatet är klart.
Någon har föreslagit en ny decemberöverenskommelse. Och varför inte? Den blev i efterhand starkt kritiserad, ja, framställd som ett misslyckande alla var överens om. Själv förstod jag aldrig vad det var för fel med den. Alternativet är väl någon form av blocköverskridande koalition. Och då vore faktisk socialdemokratisk - moderat den logiska lösningen. Då vore det faktisk inte önskvärt med fler partier i regeringen.
Valet kan gå dåligt, valet kan gå bra men förändrar väl knappast mer långsiktiga trender. Sverigedemokraterna kan få stora framgångar, de kan rent av bli största parti. De kan i bästa gå kraftigt bakåt. Men de kommer att finnas och vara alltför många efter valet, det är obestridligt.
Jag tänker på Hitler. Det fanns ju ett område där de tyska nationalsocialisterna på 30-talet var hart när geniala. Och det var på propagandas område. Dessa stora liveframträdanden. Både popidoler och författare är idag kusligt medvetna om det personliga framträdandets betydelse. Men även radion var värdefull, främst för att den kunde nå så många fler än massmötena. Den kunde snabbt sprida budskapet till alla och envar. Under andra världskriget var det i Nazityskland förbud mot att lyssna på utländsk radio. Förmodligen var det ineffektivt. Det är svår att begränsa tekniken även om man kan försöka. Det var också en med våra dagars mått primitiv teknik och det var svårare att ha absolut kontroll. Våra dagars Kina lyckas bättre. Men nationalsocialisterna insåg värdet av att man levde i en bubbla, där man indoktrinerades i sina egna fördomar. Och propagandan skapade anhängare som spontant och oorganiserat sedan kunde bidra till propagandan.
Hur lätt är det inte att på nätet ge intryck av en massiv opinion om man uppträder med många olika namn. Man kan få också oorganiserade att spontant instämma sedan de blivit styrka av detta. Flockinstinkten är stark och i vårt land har vi starka konformistiska traditioner. Varför skall jag tiga, när många andra tycker som jag? Det fanns ett stort förakt för massan hos Adolf Hitler han visste att den var lätt att lura. Men det var med stödet av den som intelligentia och etablissemang kunde utmanas.
Här finns en parallell till dagens trollfabriker. Detta förklarar inte sverigedemokraternas framgångar eller någonting alls. Det är bara att konstatera att tekniken har blivit lättare att utnyttja i propagandans tjänst. Och att de på propagandans område geniala 30-talsnazisterna naturligtvis hade tagit den i sin tjänst om de levt idag.
Jimmie Åkessons ide var väl att skapa en nationalsocialism med mänskligt ansikte. Bort med galenskapen och överdrifterna och den värsta råheten, så blir vi tillräckligt polerade, rätt mycket av det Hitler sa hade ändå folklig appell. Ömsintheten mot sverigedemokraternas väljare har alltid tyckts mig överdriven. De är vuxna människor som tycker vad de tycker och har lika stort ansvar för sina åsikter som alla andra. Men dumhet tror jag inte man kan beskylla de lundaakademiker för som sitter i partiets ledning. Även om somliga har svårt att hålla känslorna i styr. Jimmie Åkesson faller aldrig ur rollen men andra för partiet värdefulla har svårt att hålla tunga och järnrör i styr.
30 aug. 18