John Gabriel Borkman är ett ibsendrama som är tungt och klaustrofobiskt. Den gamle bankmannen har gjort sig skyldig till förskingring och suttit i fängelse. Han har svikit sina vänner och förskingrat deras pengar. Och därför förlorat alla sina vänner och fyllt sin hustru med skam. En vän har han dock kvar, Vilhelm Foldal, en fattig man med litterära drömmar, den ende som besöker honom. Även han förlorade sina pengar på grund av Borkmans spekulationer, eftersom han var fattig var det i reda pengar inte så mycket, eftersom det var allt han ägde mer än de flesta drabbade. En enda människas pengar lyckades Borkman rädda undan katastrofen, sin svägerskas.
Men hustrun Gunhild hatar honom för skammen och vanäran och de bor på skilda våningar i huset. Han lever isolerad på övervåningen. Och hustrun hoppas att deras son, den unge studenten, Erhart, skall hämnas på fadern och återupprätta namnet.
När dramat börjar sitter hustrun och väntar på sin son. Men i stället får hon ett oväntat och ovanligt besök av sin tvillingsyster, Ella Rentheim. Eftersom systern är den enda som har pengarna kvar är det hon som gör det möjligt för familjen att bo kvar i sitt hus. Hon har också tagit hand om sonen en lång period under hans uppväxt. Ända tills systern krävde honom tillbaka. Så att han skulle kunna utföra sitt stora verk, att upprätta familjen och hämnas på fadern.
De två systrarna har alltså en djupgående rivalitet om sonen. Den ena hävdar sin biologiska rätt, den andra sin långa kärleksgärning. Men det finns ytterligare en kvinna inblandad.
Den ende vännens, Foldal, 15-åriga dotter brukar komma och spela musik för fadern. Och eftersom paret Borkman bor utanför staden är hon inackorderad hos en kvinna i närheten, en fru Wilton. Det är sonen som ordnat detta för att fadern skall få den glädjen att höra musik. Och den aktuella kvällen vill fru Wilton ta med sonen till en fest hos advokat Hinkel.
Nu visar det sig att det är just denne man som ligger bakom att Borkman en gång fick leda banken och utveckla sin makt och storhet. Men det är också mannen som avslöjar hans oegentligheter och bringar honom på fall. Flickan som spelar för Borkman är också inhyrd för att spela på samma fest.
Nu visar det sig att tvillingsystern, Ella Rentheim, har haft en central roll i händelsernas utveckling. Advokat Hinkel har åtskilliga gånger friat till henne och blivit avvisad. Ella Rentheim har varit Borkmans första kärlek, men han avstår från henne för att han förstår att han annars skulle vara i vägen för advokat Hinkel. Och gifter sig sedan alltså med hennes tvillingsyster. Och så står vägen öppen till makten och härligheten.
Men svägerskan fortsätter att avvisa Hinkel. Och då börjar advokaten till sist misstänka att det ändå är Borkman som står i vägen. Och då behöver han inte tveka att avslöja hans bedrägerier.
Men när systrarna slåss om studenten så väljer han till sist fru Wilton. Och reser bort med henne och tar med sig flickan, som spelade för fadern och på Hinkels fest, så att hon i utlandet skall få sakkunnig musikutbildning. Och när släden far i väg råkar de köra över flickans far, som råkar komma i vägen. Som skadar sin fot och slår sönder sina glasögon. Men han är ändå lycklig när han hör om flickans framtidsmöjligheter. Det gör det lättare för honom att acceptera sitt eget litterära misslyckande.
Henrik Ibsen utmärker sig för tyngd och allvar. Jordens luft är sällan lätt att andas. Och klaustrofobin tycker mig ovanligt stark i detta hans nästsista drama. Herr och fru Borkman är föga sympatiska, han cynisk och översittande och hon egoistisk, låg och hämndlysten. Men Ella Rentheim är en god och trofast människa, liksom Vilhelm Foldal, den stackars hunsade litterära drömmaren.
26 mars 21