Jag är numera lycklig medlem av Hjalmar Gullberg sällskapet. Det har på sätt och vis skett utan egen förvållan. Alla mina lundensiska idoler fick eget sällskap så gott som samtidigt. Och dessvärre befann jag mig då i Alingsås. När jag kom tillbaka till Lund 1986 fanns redan Fakirensällskapet, Piratensällskapet, Frans G. Bengtssonsällskapet. Det var liksom för många på en gång. Genast gick jag med i Fakirensällskapet och avvaktade med de andra. Min ekonomi var inte den bästa och mitt minne räckte inte till för så många inbetalningar. Till yttermera visso bildades Hjalmar Gullberg-sällskapet 98 och Frank Heller- sällskapet 04.
Men till slut kunde jag inte motstå att gå med även i Frans G. Bengtsson- sällskapet. Man erbjöd nämligen en kassett där man kunde höra Frans G. Bengtssons egen röst. Piraten levde ju ända till 72 så honom hade jag hört på radio och sett i TV ett flertal gånger. Jag minns att jag dessa januaridagar just hade börjat lärarhögskolan och passerade med bussen Malmö allmänna sjukhus där jag visste att han var inlagd. Dagen efter var han död.
Tyvärr föll jag bort ur Frans G. Bengtsson- sällskapet eftersom jag aldrig kunde komma ihåg om jag betalat eller inte. Och jag lät det vara så.
Men så kom chansen att gå med i fyra sällskap på ett bräde. Betala för tre bli medlem i fyra. Det var något av en önskedröm. Från början var Piraten- sällskapet inkluderat. Men de drog sig ur samarbetet. Med goda skäl, tycker jag. Det var rikt och stort, de andra sällskapen små och fattiga. Piratens stjärna står väl inte alldeles högt på himmelen men i likhet med Albert Engström åtnjuter han en bred popularitet. Säkerligen är han en större författare än Albert Engström, kanske är han numera också mer populär. Povel Ramels och Hasse Alfredsons föregångare, Falstaff Fakir, är kanske inte tillräckligt rustik för att vara stugornas man. Hjalmar Gullberg ingår i nationallitteraturen och det vet man ju hur populär nationallitteraturen är. Och Frank Heller liknar ju mer Ture Sventon än den svårt seriösa kriminallitteraturen. Dock förbehåller jag mig rätten att älska dessa författare.
Så, alltså. Piraten försvann ur mitt fyrapaket och Hjalmar Gullberg kom i hans ställe. Efter att ha gått stadsvandring i Gullbergs barndomstrakter med sällskapet gratulerar jag mig till detta. Det har något att göra med den lundensiska guldålderns grupperingar som jag skall ägna en framtida blogg åt.
20 sept.18