Så är jag återigen tillbaka i Birger Sjöbergs stad Vänersborg. Alla vet att Vänersborg är Birger Sjöbergs stad. I synnerhet vet man det i Vänersborg. Så till den grad att den som kommer från staden kan bli lite misstänksam. Är Birger Sjöberg stor? Eller är han bara stor i Vänersborg?
Jag vet att det är så därför att jag har lyckan att vara gift med en litteraturvetare som kommer från Vänersborg. Hon har uttryckt precis detta.
En magisk natt berättade hon för mig att hon som barn brukade vandra på Skräcklan. Det var första gången jag hörde talas som Skräcklan. Så inläst på Birger Sjöberg var jag ännu inte då att jag kände till detta område vid Vänern. Då var jag mest tagen av att jag fick kontakt med hennes barndom. Ett ögonblick av andlöshet och förtätning. En värld är varje människa. Hjärtat bävade. Jag älskade den hon var och den hon varit.
Birger Sjöberg har alltid funnits i mitt liv. Min mamma hade fått Fridas visor, text och noter, av en gammal beundrare. När min storasyster läste De tre musketörerna för mig, sjöng vi samtidigt På Richelieus tid. Min far var en stor humorist och berättare och han hade en osviklig känsla för formuleringar. ”Vart tog baronen vägen”,väste Richelieu blid, och smög in uti salongernas frid, citerades med välbehag. Att Birger Sjöberg var från Vänersborg poängterade också min pappa som var västgötapatriot. Själv kom han från Skara.
”Den första gång jag såg dig” brukade jag och mina syskon sjunga, den ingick väl i allsångsskatten. Och ”Kvartetten som sprängdes” citerades från någon tidig film. Det var den matglade Karl Ludwig. Lammekotteletter och små körvar. Det gillade min pappa som själv var en matglad västgöte.
Mitt intresse för Sjöberg ökades genom den anknytning jag fått till Vänersborg genom hustrun och genom min femåriga exil i Alingsås. 1985, på hundraårsdagen efter hans födelse, var Christina och jag i Vänersborg och såg birgersjöbergsspel. När vi kom tillbaka till Alingsås var det dags för Christina att föda vår andre son. Vi fick alltså bege oss till BB i Borås. Jag skrev också om min upplevelse av spelet i Göteborgs – Posten.
Min barndomskamrat visade sig vara en stor sjöbergbeundrare. För några år sedan gjorde han och jag en sjöbergvandring i Helsingborg. Inte det första jag gjort, men den bästa.
Det har blivit populärt med kulturturism. Allt vanligare med litterära stadsvandringar. Själv var jag en tidig kulturturist. Man kommer till en stad och ens allt uppslukande intresse är litteratur. Vad är då naturligare än att man gör kopplingen mellan litteratur och plats.
Men olika författare kan vara mer eller mindre kopplade till sin plats. Det var om det jag tänkte skriva, men det får bli en annan gång.
27 juni 18