Det är mycket Ebba och Horace nu. Efter en uppslitande skilsmässa har de kommit ut med varsin bok. Ebba Witt – Brattström med ”Århundradets kärlekskrig” som är en roman i dialogform. Horace Engdahl med ”Den sista grisen” som är aforistisk kortprosa, personlig utan avsikt att vara privat.
Ebba Witt – Brattströms roman har hittills väckt det största uppseendet. Det är en äktenskaps- och relationsroman. Det har varit svårt för recensenterna att förhålla sig till detta. Det har varit roande att se hur de vridit sig. Jo, jag vet att detta är en roman, men ändå. Jag skall verkligen försöka bortse från den verklighet som inspirerat den. Men kan jag det?
Ja, det är fiktion. Men samtidigt är den inspirerad av Märta Tikkanens äktenskapsroman ”Århundradets kärlekssaga”. Jag har alltid hört att den handlade om äktenskapet med Henrik Tikkanen och ingen av de inblandade var benägen att förneka det. Måste man också i det fallet hålla sig till att det är en roman? Fiktion, där författarinnan kan förändra verkligheten efter behag. Och vad betyder det för möjligheten att upprätthålla strikta gränser när det gäller Ebba Witt- Brattströms egen roman? Hade hon nöjt sig med att vara inspirerad av Strindberg hade det varit lättare. Att alla sensationslystna tänker att det måste beskriva hennes äktenskap betyder däremot ingenting.
Ty hur är det med fiktion? All god fiktion är inspirerad av verkligheten, författaren använder sin verklighet. Men har full frihet att dikta till och förändra verkligheten. Och man kan aldrig läsa fiktion som verklighetsbeskrivning.
Alltså, i romanen är mannen hustrumisshandlare. En av mina bloggkommentatorer skrev: Jag har väldigt svårt att tro att Horace Engdahl är hustrumisshandlare. Det finns det heller ingen som helst skäl att tro, Björn Ranelid och Kalle Anka är lika misstänkta. Alla man inte känner personligen skulle kunna vara hustrumisshandlare, man skall inte gå i god för personer som man bara känner från deras texter. Men man har alltså inget skäl alls för misstankar i det här fallet.
Men är inte Ebba Witt- Brattström omoralisk som låter mannen i sin roman bli hustrumisshandlare. När hon nu sannolikt har hämtat så mycket annat från sitt eget liv. Nej, inte alls. Vad vad det Jan Myrdal sa: ”Verkligheten uppvriden i fiktion”. Författarinnan kan har velat skildra vissa strukturer och så blir det förstärkande och logiskt att det slutar med hustrumisshandel. Det är helt juste, ingen har rätt att misstänka Horace eftersom det är fiktion. Skulle hon till äventyrs ha hämtat denna detalj ur verkligheten skyddas han från utlämnande genom fiktionen.
Jag har mycket mer att säga om detta och om de båda kulturpersonligheterna och deras recensenter, men jag återkommer.
30 mars 16