Det har blivit glest med mina kommentarer till debatten i medierna de senaste dagarna. Det beror på att debattsidorna har diskuterat händelserna i Husby och där har jag inget att säga. Jag kommenterar aldrig upplopp, skolmasakrer, sensationella mord. Men andra känner sig föranlåtna. Detta är allvarliga händelser, därför måste det kommenteras. Händer det något så måste det ha en förklaring och det är de intellektuellas uppgift att ge denna förklaring. Och de intellektuella skyndar till.
Själv säger jag mig alltid att våld och kriminalitet har funnits i alla tider. Skulle det varit en period med ovanligt många våldsdåd utgår jag från att det är en slump.
Beträffande händelserna i Husby tycks det vara så, att antyder man att de kan ha något att göra med ojämlikhet och ökande klyftor, så undrar liberala ledarskribenter vad man har för belägg för det. Men det är väl en ganska rimlig hypotes att beter sig människor desperat, så beror det på att de är desperata. Att de inte ser något hopp, att de inte tycker sig ha någon framtid, att de inte har den utbildning som gör att de kan hitta konstruktiva lösningar. Det kan man ju inte precis belägga. Men är det inte en ganska rimlig hypotes? Om man inte gör anspråk på att det är annat än en hypotes.
Det är något helt annat än att tala om en medveten och konstruktiv protest. Och att glorifiera protesten, som en del vänsterdebattörer gör.
Jag citerar Jan Myrdal (via Smålands Posten): ”Alltså borde de grupper Reinfeldt talar om inse att det i längden är viktigt att storma Rosenbad och göra sig av med hela den korrupta statsapparaten. Om de menar att de måste hänga Reinfeldt så förstår jag dem. Det skulle jag också vilja i deras skor. Men det är en bisak. Hela rasket måste bort”.
Det är intressant. Det är en bisak om man hänger Reinfeldt. Det viktiga är att man har en riktig politisk analys. Det kan vara viktigt att betänka detta för alla som menar att 68 främst var ett antiauktoritärt uppror. Det var ju frihet och humanitet man strävade efter. Jan Myrdal var nämligen en beundrad tänkare och skribent i slutet av 60-talet. Han ansågs förnuftig och helhjärtad. Sedan kom han i konflikt med Vennberg-Sara Lidman-falangen och dyrkades därefter endast av maoisterna i FNL-rörelsen och folkfronten bakom Fib kulturfront. Ty vad är det mannen säger? Jo Behring Breivik har en felaktig politiskt analys, men hade han bara mördat rätt sorts människor, så hade det varit i sin ordning. Och detta har hela tiden varit Jan Myrdals hållning. Den politiska analysen är allt, om man är psykopat eller gravt inhuman är en bisak.
Johan Hakelius hade en kolumn i Aftonbladet i går som får mig att falla i korinter. Han påpekar helt riktigt att det var en kort period av evigheten som svenska folket lyssnade på samma radioprogram och därefter, vid TV:s genombrott, tittade på samma TV-program. Och det är alls ingen katastrof att man slutat med det. Det var möjligen lite viktigt att män från skilda samhällsklasser gjorde lumpen tillsammans. Det har han ju rätt i. Det där med gemensamma referenser underlättar samtalet. Men en större betydelse än så har det inte.
Men sedan säger han något som jag tyckt mig märka om samtiden. Vanliga människor tittar på Melodifestivalen, Let's dance, Hockey-VM, Mästarnas mästare och Ullared. Men Hakelius tittar på Mad Men, House of cards och Breaking Bad. Själv har jag bara hört talas om Mad Men av Hakelii favoriter, men jag har givetvis inte sett det. Medan jag nog har hört namnet på samtliga av folkets program.
Nå, det intresserar mig inte så mycket. I likhet med Hakelius tycker jag att man ska titta på det som intresserar en. Men tydligen finns det en elit som tittar på vissa utvalda TV-serier.
Det är precis det jag tycker mig märka när jag läser kultursidor nuförtiden. Det är det eliten sysslar med idag. I stället för att läsa litterära klassiker och se filmklassiker. Och det handlar inte alls om att de gillar vita bönor på rostat bröd. Där vet de att det är småaktigt men gott, för att tala med Swedenhielms. Gott, men småaktigt. Det är Mad men som höjer dem över mängden.
28 maj 13