Det är lite kul att se när ledarskribenter reagerar som pavlovska hundar. Att beskyllas för att vara inhuman är inte roligt för en invandringskritisk ledarskribent. Mycket riktigt är det de tidningar som gjort sig kända som ”liberala” avvikare som är uppe ur startblocken. Göteborgs – Posten och Kristianstadsbladet. I den senare är det politiska redaktören Carolin Dahlman själv som tar till orda, medan Alice Teodorescu lämnar över ordet till Alexandra Boscanin (20 sept.)
Boscanin påstår rent av att de som stämplar invandringskritiska som mindre humana är intellektuellt ohederliga. Men det är att missbruka ordet intellektuellt ohederlig på ett intellektuellt ohederligt vis.
Boscanin menar att den som vill ha en restriktiv invandrarpolitik värnar om de fattiga medborgare som lever på marginalen. Nu är gruppegoism alltid mindre human än altruism. Men kan man verkligen tala om gruppegoism när man värnar om det svenska samhället?
I viss mån. Sverige är en demokrati med allmän och lika rösträtt. Därför har vi i någon mening den regering vi förtjänar. Men det är ett faktum att Sverige är ett ojämlikt samhälle, vissa har det bättre än andra. Gemensamma offer och ansträngningar kommer därför inte att drabba alla lika hårt.
Men då handlar det inte om huruvida vi skall ha en generös invandrarpolitik, utan om hur migrationspolitiken skall finansieras. Att bara vara restriktiv är gruppegoism och därför mindre humant. Om man inte tänker sig att man skulle göra något åt den grundläggande ojämlikheten så borde man åtminstone se till att de som redan lever på marginalen inte blir drabbade. Skär man ner på infrastrukturen i stället för att höja skatterna drabbar det de svagaste grupperna. Och även om man låter skatterna jämlikt drabba alla grupper, på det vanliga proportionella sättet, så är det klart att de som är nära botten drabbas hårdast. Små försämringar drabbar den hårdast som har svårt att klara några försämringar alls. Men man borde naturligtvis hitta lösningar. De rika borde öppna sina hjärtan mer än de fattiga. Detta kan dock inte hindra att blod är tjockare än vatten. Att vara krigstraumatiserad är värre än att leva på att hitta rätt rabattkuponger. Så hemskt är det. Att avvisa den som flyr för sitt liv kan aldrig vara humant.
Vem är det egentligen som är ”intellektuellt ohederlig”. Jo, den som identifierar Sverige med de bäst ställda i två tredjedelssamhället. Och dessa skulle då i sin tur ha valet att vara human mot flyktingarna eller att vara human mot den sämre tredjedelen. Men frågan är vad röstberättigade svenskar vill offra. Oginheten mot den sämre tredjedelen har alltid varit inhuman. Att låta den bära den verkligt tunga delen av offret förvandlar inte humanitet till egoism, men gör det betydligt ynkligare som human handling. Att offra något själv är alltid humant, att låta andra bära den faktiskt största delen av offret, är inte lika illa som att inte offra alls. Men de korten kan man vilja blanda bort genom att utnyttja en nationell ojämlikhet som man aldrig ha velat göra något åt.
Det blir så synd om våra fattiga om vi hjälper flyktingar. Intellektuellt ohederlig, någon?
27 sept.16