Mark Twain skrev alltså Tom Sawyer och sedan skrev han Huckleberry Finn. Det är två ganska olika böcker. Tom Sawyer har stora förtjänster, den är vis och rolig, som de bästa av Mark Twains humoresker. Den visar en stor inlevelse i en fantasifull, romantisk, godhjärtad och ädel ung människa. Naturligtvis är Tom Sawyer en klassisk buspojke, litterärt sett kanske förebild för många senare. Och i likhet med Don Quijote är han litteraturförgiftad. Det är litteraturen som ger livet glans, därför är livets enda möjlighet att härma litteraturen. Det är ändå en sorts vishet.
Men historien om Huckleberry Finn har en annan hjälte. I Tom Sawyers äventyr, när vi först möter Huckleberry Finn, framstår han som avundad. Utan ansvarstagande föräldrar har han en frihet som ynglingar från mer eller mindre ansedda familjer inte har. Det ter sig som lyckan – för de andra.
Men i Huckleberry Finn framträder han med sin egen röst. Han är en underdog som i stället ser upp till Tom Sawyer. Själv är han ödmjuk, praktisk och oförvillad. Och han har en känsligt samvete, som han argumenterar mot med förnuft och utan Tom Sawyers teatrala åthävor. Den enkla godheten finns också hos honom, ädelheten är mera något som mer passar Tom Sawyer. Men en förrymd svart slav Jim, flyr han på en flotte neråt Mississippi. Huck flyr från sin tyranniske och alkoholiserade fader och möjligen också från civilisationen. Jim därför att han hört att han skall säljas. Det är om vänskapen mellan dem som denna bok handlar.
Det är en vänskap som hela tiden fördjupas. Huck försöker vid ett tillfälle driva med sin naive vän men lär sig inse det grymma i att bemöta uppriktig omtanke på detta sätt.
Boken är full av händelser och äventyr. Det står aldrig stilla och blir aldrig långtråkigt. Ändå är det som stannar i minnet det stilla livet på flotten, den fria, lugna färden utefter floden.
Det är ingen stor del av boken men själva dess bärande bakgrundsmusik.
Och samvetet? Huck har alltså stulit någons slav i och med att han inte återför Jim till sin ägare. Han förstår att han ådragit sig stor skuld. Men han kan inte svika sin kamrat. Så präglas alltid samvetet av våra föreställningar och konventioner. Moraliska bud är tidsbundna. Men någon gång kan humanitet segra också över regler som man verkligen tror på. Något har det också att göra med Huck Finns ödmjukhet. Han är en enkel människa, utan uppfostran. Man kan inte ställa samma moraliska krav på honom som på den välbeställde, resonerar han. Han får nöja sig med att handla så gott han kan.
Huck försöker be för att få förlåtelse för sin synd, men inser att han inte ber med uppriktigt hjärta. Då skriver han ett brev för att ange Jim. Det känns ett tag lite bättre. Men så kommer han att tänka på deras delade öden på flodfärden och på hur snäll mot honom Jim alltid har varit och river sönder brevet. Och får till sist tänka: ”Låt gå då, så må jag komma till helvetet.” Det är inget litet offer på vänskapens altare.
Tom Sawyer kommer in i handlingen på slutet av boken när Jim har blivit fasttagen. Tom Sawyer vet att Jim har blivit frigiven men han iscensätter ändå en lång och onödigt krånglig räddningsaktion. Det måste vara svårt, annars är det inte tillräckligt storslaget. Och det håller på att ta en ända med förskräckelse, själv blir han skjuten i benet. Jag vet många unga läsare som här retat sig oerhört på Tom Sawyer. Efter Jims och Hucks högst reella faror iscensätter Tom en massa låtsassvårigheter. Men Huck blir lättad. Tom Sawyer, av en ansedd och bildad familj, bör inte vara en sådan tjuv att han utan betänkligheter fritar en svart man. Kan Huck inte leva upp till denna moral bör Tom åtminstone göra det. När han får höra att Jim egentligen var frigiven och Tom vetat om det hela tiden, faller ju inte längre någon skugga över Tom Sawyer.
Men man kan också fundera på författarens hållning till sina hjältar. Det gode och enkle och uppriktige Huck Finn, som författaren följt med beundransvärd inlevelse boken igenom, står i kontrast till Tom Saywer, den krånglige och högmodigt grandiose. Det är kanske inte underligt att det blev en bättre bok andra gången. Kanske mognade och fördjupades författaren.
30 jan. 17