Sedan Kristenson försvann från scenen ägnar sig högerpressen alltså åt att hantera sin besvikelse. Upprepar gång på gång : Nu skall vi inte överdriva. Så farligt är det inte med SD, upprepar pressorganen gång på gång. En skribent i Svenska Dagbladet ägnade sig åt samma bagatelliseringstaktik när det gällde den proteststorm som nyligen drabbade Jan Björklund efter det att han röstat mot Kristersson (Lydia Wålsten 15 nov.). Björklund hade kallat det hatkampanj. Hat är ett väldigt starkt ord, invänder Wålsten och kampanj förutsätter ju att det är organiserat. Vrede har ju var och en i demokratins namn rätt till. Jag säger inte att hon har direkt fel. Men jag ser en tendens till pryderi, en sorts borgerligt själsliv. Ingen får kalla en katt för en katt, ty här i familjen överdriver vi inte!
Mats Linder i Gotlands Allehanda går dock lite längre än att bagatellisera SD (14 nov.). För honom är det obegripligt varför man är så rädd för SD. Har Centern och liberalerna så liten förankring i sina egna värderingar att de är rädda att smittas och påverkas om de börjar samtala. Här har väl Mats Linder förförts av sin egen hypotes. Den typen av äkta påverkan fruktar nämligen ingen. Vad man fruktar är att SD skall ställa sina förhatliga krav och att andra partier av rena maktskäl skall frestas att gå med på dem. Och då är det inte sina egna svaga själar man fruktar för. Utan andra alliansbröders som uppenbarligen är villiga att ge SD den maktpositionen.
Sedan ser Mats Linder ett säkert tecken på SD:s inflytande att C och L är så angelägna att stoppa dem. Det är alldeles sant och beror på att SD är ett stort parti med extrema åsikter. Men det får inte mindre inflytande utan större om man låtsas att det inte finns
Och Jenny Sonesson i Göteborgs – Posten försöker visa på att ordet liberal inte är entydigt (15 nov.). Vi har t.ex. Liberale Venstre i Danmark som inte skyr Dansk Folkeparti. Att vara liberal är så vitt jag förstår att vara för frihet. Därför bör inte liberal betyda konservativ. Visserligen är språket någon konventionellt och börjar man allmänt kalla konservatismen för liberalism så kommer ordet liberal till sist att byta innebörd. Man kan, som Tage Danielsson påpekat, mycket väl kalla en tur och retur biljett Stockholm - Malmö för en aftonklänning med tofsar. Men det skapar förvirring innan språkförändringen är genomförd.
Men det där nödvändiga sambandet mellan ekonomisk liberalism och andlig liberalism har jag numera ingen tro på. När jag skrev på FinansTidningens kultursida trodde jag att jag hade hamnat bland högerliberaler. Men jag förstod snart att marknadsliberalismen var förenlig inte bara med konservatism utan med allsköns fördomar. Såvitt jag förstår förenar Venste i Danmark marknadsliberalism med allmän ryggradslöshet. Vad man nu skall dra för slutsats av det? Kanske att också Göteborgs – Posten i någon mening kan kallas en liberal tidning.
20 nov. 18