I den allmänna uppgörelsen med 68-vänstern står av naturliga skäl maoismen i centrum. Men det finns något mycket besvärande med maoismen – för högern! I en tid av högerpopulism är det intressant att granska gammal vänsterpopulism. Jag hävdade redan när det begav sig att skillnaderna inte var stora. Bortsåg man från marxismen kunde maoisterna gälla för vilka högerpopulister som helst. Bara detta att de kallade sig nationella socialister. Jag spelade nämligen hitlerkortet redan då. Efter ett långt liv med antimaoisthets blev jag beskylld för att vara maoist - i en fascisttidning. Det tyckte jag förstås var kul. Det var sannolikt Per Engdahl som stod för denna snillrika analys.
Men alltså bortsett från populismen. Så torde nationalism, kultur- och moralkonservatism vara klassiska konservativa värderingar. Uppenbarligen var antisovjetismen, starkare hos maoisterna än hos ytterhögern, en tillgång när de gamla maoisterna försökte etablera sig i borgerlig press. Högern förstod ingenting. Till och med Jan Myrdal, till och med X och Y, måste erkänna dessa högervärderingar trots att de är vänster, utropade man förtjust. Det måste väl om något bevisa att högern hade rätt, om man bara ärligt tänkte igenom saken. En mycket rörande enfald.
De konservativa värderingarna delades av maoisterna. Det diskrediterade maoisterna i mina ögon. Men borde göra det komplicerat med en konservativ maoismkritik. Lösningen är ofta att man som liberalkonservativ för tillfället inte låtsas om att man också är konservativ.
Med den svenska maoisterna var det som med mången nationalsocialist, i synnerhet under nazismens tidigare skeden. Man får skilja på hurdana maoisterna var i Kina, nazisterna i Nazityskland, och hur de uppfattades av sina svenska anhängare. I vilken mån gillade man nazismen och i vilken mån missförstod man den? Vad var det man inte såg och vad ställde man sig verkligen bakom? Själv utgick jag från de svenska maoisternas självförståelse och angrep den. Det var illa nog med maoism i denna idealiserade form. Den romantiska folkligheten, antiintellektualismen, bekämpandet av den akademiska eliten, det repressiva paternalistiska förtrycket i gemenskapens namn.
25 maj 17