Jag läser att min favoritkonservativ Martin Tunström på Barometern har protesterat mot sverigedemokraternas intåg i Heimdal i Uppsala. Det är bra att den anständiga konservatismen reagerar. Vissa tider blir gränsdragningar viktiga. Som jag sagt tror jag att nationalismen är den avgörande faktorn. Nationalromantiken är den sublimerade främlingsfientligheten. Från känslan ”Du är inte som vi och som vi borde du vara!” till en dyrkan av det nationella förflutna, till tankar om en metafysisk nationell gemenskap. Det är väl för att befrämja den sublimeringen som Jimmie klär sig i folkdräkt. Men det kan också gå andra vägen. Från svärmeri för det egna till fientlighet mot det främmande. Det är faran med nationalismen.
Det är nationalismen som sverigedemokraterna återupptäckt. Den har länge varit borta från konservatismen. Det kan man skylla på liberalismen. Men internationalismen kan mycket väl hävdas på rent konservativa grunder. Arvet från Rom, Athen och Jerusalem väger tyngre än arvet från Birka. Det är västerlandets kultur det gäller, inte flintyxor och vikingaskepp.
Martin Tunström själv var innan han kom till Barometern på Smålandspostens ledarsida. Jag minns när Joakim Nilsson, nyliberalen som avslöjade Bamse som kommunist, rasande ringde mig efter ett Obs-inlägg. Jag hade visserligen rätt i att han var nyliberal. Men han menade att jag placerat honom i fel nyliberala sekt. Det kan mycket väl ha varit fallet. Det är en enorm ideologisk skillnad mellan Martin och mig, antydde han i förbigående. Ty han jobbade då på samma ledarsida som Martin Tunström.
Hade jag inte detta klart för mig före telefonsamtalet så kunde jag i varje fall i efterhand konstatera att han hade rätt. Jag tror f.ö. det var det obsinlägget som komikerparet Åsa och Gertrud parodierade när Obs en gång jubilerade. Bland annat härmade de min småländska på ett roligt sätt.
På Smålandsposten satt efter Martin Tunström Marcus Svensson som var liberal. Och nu är det åter en profilerad konservativ, Fredrik Haage. I Marlena Rydells reportage om Heimdal i Svenska Dagbladet avslöjas i förbigående att det var Fredrik Haage som skrev Göran Hägglunds herostratiska tal om ”verklighetens folk”. Som gjorde alla intellektuella så upprörda, utom den som skriver dessa rader. Det byggde på en del sammanblandningar mellan åsiktshegemoni och modern konst. Men annars var det ju rätt att vi haft en kulturradikal åsiktshegemoni efter andra världskriget och att detta rimligen är irriterande för den som tänker annorlunda.
Och Malena Rydell själv har fått DN:s Lagercrantzen. Hon säger att hon är uppvuxen i Ljungby och att där var tråkigt och för mycket skog. Tallskogen utanför Vaggeryd minns jag själv som ett barndomstrauma. Sävsjö däremot hade neonljus precis som Stockholm. Men Ljungby hade E 4-an, det var oslagbart. Så allt är relativt.
31 jan. 18