Anne - Marie Pålsson har skrivit en ganska obehaglig artikel i Sydsvenskan (19 okt.15). Den är, kan man säga, ett moderat angrepp på Fredrik Reinfeldt. Det är den cyniska och gnälliga gammalhögern som kommer till tals. Hon gillar inte det där med ”öppna hjärtan”. Och man kan väl göra lite olika bedömningar. Men det är något väsentligt som saknas i Anne – Marie Pålssons resonemang.
Reinfeldt har varit en bromskloss för ett förnuftets genombrott, menar Pålsson och hon spekulerar lite onödigt över om Reinfeldts drevs av äkta övertygelse eller ägnade sig åt cyniskt maktspel. Ty det kan man aldrig veta något om och är därför en onödig halv insinuation.
Men låt mig ta två citat. ” Den benhårda strävan att inte göra någon eftergift åt SD kom att väga tyngre än viljan att söka en lösning på Sveriges akuta läge. En illustration av politik när den är som sämst, när prestige styr i stället för förnuft.”
Det visar just på vad som saknas i Anne – Marie Pålsson artikel, vad som ligger utanför hennes föreställningsvärld. Man förstår att prestige är en synnerligen bekant företeelse för docenten. Men byt ut ordet prestige mot den term som saknas i docentens artikel, förmodligen för att den är en obekant företeelse. Nämligen ordet och företeelsen moral.
För flyktingfrågan är framför allt en moralisk fråga. Moralen kan möjligen ibland komma i konflikt med förnuftiga avvägningar. Men för man resonemang utan att ta hänsyn till detta faktor hamnar man vilse. Som människa, som politiker.
Det andra citatet är Anne – Marie Pålssons avslutning och det kastar ett ljus också över det första. ”MP:s politik har visat sig vara ohållbar och SD kan inte ges monopol på flyktingfrågan”. Något sådant monopol har naturligtvis SD aldrig haft, hela motståndet mot SD har bottnat i att vi andra haft en annan uppfattning än SD i denna fråga. Så jag undrar vilket SD - monopol det är som skall brytas. Monopolet på främlingsfientlighet, eller bara monopolet på en restriktiv invandringspolitik? Något av detta är det Anne – Marie Pålsson avser.
Den prestigebundne kan bekämpa SD och inte unna dem några som helst monopol. Den förnuftige inser att det inte är SD som skall bekämpas, utan SD:s politik. Genom att överta SD:s politik kan man säkert få SD att tappa luft. Men vad är poängen med det? Tja, det vore kanske en prestigevinst för SD:s motståndare och en prestigeförlust för SD. Men ingenting annat vore vunnet.
20 okt. 15