Vad skall man säga om Kristi himmelsfärd? Man bör nog hålla i minnet vad den kloke Gösta Hallonsten nyligen skrev i Signum. Man får inte överdriva undrens betydelse. Det centrala är Gud som förklaring till och upprätthållare av den alldeles vanliga verkligheten. Eller Gud som helhetstolkningen av verkligheten, snarare, eftersom man vid förklaring lätt tänker sig kausala kedjor.
Ja, den bibliska berättelsen är nog så konkret, när det gäller himmelsfärden. Jesus går in i ett moln och lyfts till himlen och människorna står och tittar upp efter honom. Hur skall den uppståndne kunna gå vidare till en annan existens? Han kan ju inte gärna lämna jordelivet genom att dö. Det har han ju redan gjort en gång. Kanske försöker bibelförfattarna konkretisera hur han byter existensform.
Något problematiskt är det med detta byte. Fast döden är upphävd kan han inte stanna på jorden i evighet. Om det nu måste ske en transcendens varför alls låta honom uppstå på jorden? Och är det det han gör? Om han inte längre är dödlig är han väl inte heller längre sann människa?
Antag att Gud blev människa för tvåtusen år sedan. Då är den rimliga tolkningen att han genom sitt korta människoliv ville kommunicera något som var giltigt för alla tider. Kan bibelförfattarna, de första kristna, kyrkofäderna ha missförstått något? Ja, mycket förmodligen. De kan inte rimligen haft möjlighet att förstå. Mänsklighetens historia är lång och Gud har bara ett tidsbundet liv på sig för att kommunicera till alla tider. Han måste ge något som förstås på olika sätt i olika tider. Utan centrala missförstånd hade kristendomen inte överlevt. Att tro utan bevis är vår tid förbehållet. Vi blir närmast besvärade av handen i såren och en Jesus som försvinner i skyn. Påtagliga bevis i en fråga som inte låter sig bevisas. Men inte ens den allvise kan förklara bättre än åhörarnas fattingsgåvor tillåter.
Uppstod Jesus? Fortfarande finns det teologer som påstår att ett nekande svar på denna fråga skulle göra tron om intet. Finns det hopp om det godas slutgiltiga seger, är döden i någon mening övervunnen, är väl snarare den centrala frågan. Man kan inte bygga sin tro på mirakler. En mystisk dimension finns måhända i tillvaron, profan eller religiös. En oregelbundenhet i skeendet, brott mot naturlagarna, varken fördjupar eller förändrar.
Därför får himmelfärdsjesus gärna försvinna i sitt moln. Det radikala kärleksbudskapet och ett trotsigt hopp har kristenheten burit med sig genom tiderna. Om detta misstog sig deras bästa representanter aldrig. Deras sämsta har under historiens lopp, som bekant, begått ohyggliga förbrytelser, ofta i god tro. Det som var hokus pokus (och inte hoc est corpus) må samlas på historiens skräphög. Och människan som ser mot skyn är kanske lite rörande. Ett berikande kristet perspektiv, som Jaktlund i tidningen Dagen skulle säga.
29 maj 14